Jenny's blogg

Vilken tur lilla Vicky hade! - En solskenshistoria

2012-01-15T18:14:00.000+01:00

I veckan kom en kund, Heidi, till mig och tränade. Heidi bor i Finland men har sina föräldrar i Sverige så hon är här ibland och kommer då och tränar hos mig. Hon har två pudlar och speciellt hennes unga hund Vicky är en störtskön, galen liten hund som har världens potential för agility. I december när Sophie från Häst & Hälsa var här kom kom Heidi för att träna hos mig och gå på behandling hos Sophie. Jag vet att hon var väldigt nöjd efter besöket hos Sophie men jag förstod nog inte riktigt då, hur fantastisk historien om Vicky var...! Håll tillgodo, här kommer den berättad med Heidis egna ord:

Vicky

"Min söta Vicky köpte jag för att kunna tävla och träna i agility- målen hade jag satt högt! Vicky var bara 6 månader när vi första gången var hos Jenny på träningar- hon verkade riktigt lovande med hög arbetsmoral och framåtanda.

Jag blev fundersam när hon tre månader sedan började studsa med bakbenen vid övergångarna och började slarva i slalom. Efter ett tag började hon dessutom halta frambenet. Och till råga på allt vägrade hon äta och spydde lite för ofta. Då tog jag henne till veterinären.Veterinären tog röntgenbilderna på hennes framben samt ryggrad och konstaterade panosteitis (tillväxtrubbning) på frambenet samt att några mellanrum mellan kotorna i ryggraden var inte jämna. Han rekommenderade att undvika hoppning och hade inget svar till mig när jag undrade om vi kunde fortsätta med agilityn.

Vickys massör hos vem vi går regelbundet tyckte att det vore bäst att avvakta med agilityn och absolut minska drastiskt träning. Skulle Vickan bli sällskapshund till mamma? Jag var helt förkrossad.

Jag hade ändå bokat några träningstillfällen under jullovet hos Jenny och var nära att avboka dem. Men då tänkte jag att jag skulle ändå visa Vicky till henne så att hon med vana ögon och otrolig erfarenhet skulle kunna säga sin mening. Samtidigt skulle fysioterapeuten Sophie Ericson ha sin mottagning på Lotushallen. Sophie är fantastisk! Först kom hon och tittade när jag och Vicky lätt tränade med Jenny. Bara genom att titta och känna på Vicky kunde hon säga vad som hade hänt: Vickan hade magkatarr! Detta förklarade uppkastningar och den dåliga apetiten. Korsryggen var nog också stel och i lås vilket berodde på dålig uppvärmning i början av hösten som jag var medveten om. Men ingen hade ju kunnat behandla Vicky i Vasa. Enligt Sophie hade den låsta korsryggen lett till studsandet med bakbenen vilket i sin tur ledde till panosteitis.

Sophie behandlade Vicky med sina erfarna händer och laser, rekommenderade omega 3 tabletter samt probiotika (Stomax pulver). Idag är Vicky som en ny hund: hon har hittat matlusten, balansen i livet och sin pigga jag igen. Pälsen är nu fin efter många nävar stora tovor som jag har ihärdigt kardat. Var skulle hon har hamnat utan Jenny och Sophie?Jag är oerhört tacksam för professionell hjälp där träning och hundens hälsa kombinerats så fint!

mvh Heidi"

Sophie kommer tillbaka!

2012-01-10T09:14:00.001+01:00

Sophie Ericson från Häst & Hälsa kommer tillbaka till Lotushallen den 10 februari! Så nu har ni åter möjlighet att få proffshjälp till era hundars fysik.

Som förra gången kommer det att finnas möjlighet att kombinera träning och behandling. Maila mig om du är intresserad av behandling och/eller träning. Skriv mellan vilka tider du har möjlighet att komma så ska jag försöka pussla ihop ett schema för dagen som sist. Ju flexiblare du är, desto lättare blir det för mig att lägga schema!

Vi kommer att bjuda på fika och ha filmvisning av olika instruktionsvideor i agility som vi hade förra gången :o)

Priser för behandling:

550kr första behandlingen
500kr andra behandlingen
450kr tredje behandlingen

Välkomna!

Summer camp 2012!

2012-01-08T23:19:00.000+01:00

I hope you all have had a nice start of the new year!

I have no competitions until February and I didn't train that much agility during the Christmas. I think I'm motivated to start again this week :o)

The seminar with Olga is so popular that I'm now trying to organize one more day to be able to offer a spot to all people who entered. I'm really happy so many people are interested and I think we all, inclusive Olga, are excited!

This week all classes starts here again and I'm looking forward to teach and meet old and new students. Next Monday I will go to Japan for new seminars and I'm very excited about it!

My online training is working really well and I think it's a good tool for both me and my students. The reasons vary, some people use it between classes and others use it because they live too far.

Now I have updated the course-site with two summer camps! I organize two camps together with Zeljko Gora and it's the third summer we have this camps. It will be one group for handling and one for foundation on each camp.

God Jul & Gott Nytt År! Merry Christmas & Happy New Year!

2011-12-23T13:53:00.006+01:00

Nu alla vänner är det dan före dopparedan! Vädret kanske inte precis bidrar med så mycket julstämning men man får ju göra så gott det går med annat runt omkring. Efter massor av mysiga aktiviteter med vänner o grannar inför julhelgen så åker jag o hundarna till Borås o firar med familj, släkt o vänner.

Å så var det ju den traditionsenliga julfilmen från Lotus Education. Det var på vippen att det inte blev någon i år... Men jag o Nettan fick energi efter gårdagens julkonsert med Hanna o Rosa i Göteborg så vi drog till Lotushallen för lite filminspelning vid midnatt :o). Den kanske inte blev lika avancerad som förra året men bättre än inget.

Now all the friends, the day before Christmas! The weather may not help with the Christmas spirit but it's just to try the best you can with other things around. After lots of nice Christmas activities with friends and neighbors, me and the dogs will go to Borås o celebrate with family, relatives and friends.

And then it was the traditional Christmas movie from Lotus Education. We almost dropped it this year. But... I o Nettan got energy after yesterday's Christmas concert with Hanna o Rosa in Gothenburg, so we went to Lotushallen for some recording at midnight. It's not as advanced as last year but better than nothing.

Och för er som missade fjolårets julfilm o vill få lite extra julstämning när regnet smattrar på fönsterrutan, här kommer den igen!

For those of you who missed last year's Christmas movie and to get a little extra Christmas spirit when the rain patters on the window, here it is again!

Från oss alla till er alla, en riktigt God Jul!

From all of us to all of you, Merry Christmas!

Fred & Kärlek i juletid

2011-12-20T02:58:00.002+01:00

Detta inlägg ska inte bli så klyschigt o smörigt som ni kanske tror... Rubriken syftar på bilden nedan ;o)

I helgen har det varit fullt upp med roliga saker! I fredags hade vi vallträning här på dagen och på kvällen var det dags för en av mina favorittraditioner i juletid, beskarunda. Alla grannar här i byn är ju helsköna o stämningen är på topp när vi går mellan gårdarna. I lördags blev det en sväng till Göteborg med årets julkonsert på kvällen. I söndags var det fullt med privatträningar i vallhagen igen för Johan.

Upp till detta har det ju varit spännande som tusan med Musikhjälpen o hundsportens egna insamling! Tänk att vi kom 3a o samlade ihop över 25 000!!! Bara på tre dagar. Tänk hur det ska bli nästa år när vi är beredda från början! Härligt jobbat allihop o speciellt tack till Anna Pettersson som drog igång detta.

Det är lite olika vad vi använder åkern till. Ibland för att köra dyng-räjs ibland för att ha vallträning... ;o)

Elin o Freja började i 25:an för att sedan flytta upp till stora åkern.

Denna vecka har jag Lilli o hon är en så skön hund! Hon har fått valla två pass . Hon kan nog bli en väldigt fin vallhund. Snabb som en vessla men lugn bakom fåren. Hon är rolig med allt man gör, hon älskar att träna o jag upplever henne som en träningsmässigt mycket smart hund. Jag gillar henne skarpt! Men jag vet inte om Nettans lilla dotter Alice håller med då hon har fått de flesta av sina leksaker lemlestade...

I kväll har jag o hundarna julpysslat lite här hemma.

Lingonsill & julkola

Fantastic!!

2011-12-18T11:09:00.000+01:00

This year we collect money for girls rights to get education, wherever in the world you live!

Come on, join the last hours of charity, at its best! We have a week before Christmas here in Sweden when our Swedish radio organize a big happening with music and charity in a great mix, I love it! It's a brilliant idea and it feels like all people in Sweden is united and involved in this event, called Musikhjälpen. And even better, three days ago Anna Pettersson started a charity with dog people and it has been a huge success. She wrote me to ask if I wanted to give a private lesson to get people involved and donate money for Musikhjälpen. Of course I wanted! Now several instructors and other people related to dogs have joined and all that give money can be in a big lottery with great prizes. Anna started this "dog-thing" Thursday. Now we have collected almost 20 000 SEK(!) which is more money than we ever could imagine, and this is only from dog people! It's wonderful, it's brilliant, it's warming! Thank you all great people!!!

If you want to join this: click here!!

Anders Flanderz is one of my favourite moments of Musikhjälpen 2011, enjoy! I saw it live yesterday, I'm impressed!

Jason, Kodjo and Gina, Musikhjälpen 2011

An advice for the perfect holiday!

2011-12-15T10:51:00.001+01:00

Let me share an idea with all my friends abroad: Come to Sweden in July! Start your trip with one week of competitions at http://www.slottshoppet.se/ near Stockholm, continue with a course for Daisy Peel, at Lotus Education after that, go to EO (2hrs from my place), then you are welcome back to me for individual training in agility combined with a nice holiday on the Swedish beautiful west coast! And even better, you can also come for sheep classes! Five birds can be killed with one stone! ;o) (but I like it better in Swedish; "Get five flies in one swat", little bit less brutal...)

Visit the Swedish west coast this summer!

New course page/Ny kurssida!

2011-12-15T00:32:00.004+01:00

Check out my latest update! We have now created a special page where you can see the different courses arranged by Lotus Education. For some of the courses I have invited interesting instructors from different places in the world. Soon you will find even more courses for next year. For example, Zeljko Gora from Croatia will come back for a summer camp! It's super-easy to register and I will have a very organized life from now on ;o)

To read more about what happens next year, click on "Courses" in the menu!

Kolla in min senaste uppdatering! Vi har nu skapat en speciell sida där du kan se vilka kurser som arrangeras av Lotus Education. Till några av kurserna har jag bjudit in intressanta instruktörer från olika delar av världen. Snart lägger jag ut fler kurser för nästa år, till exempel kommer Zeljko Gora från Kroatien tillbaka för ett sommarläger! Det är superenkelt att registrera sig och jag kommer att ha en mycket organiserat liv från och med nu ;o)

För att läsa mer om vad som händer nästa år, klicka på "Kurser" i menyn!

Olga Maniewska from Poland, is invited to teach about running contacts...

...as well as Daisy Peel from USA.

Zeljko Gora from Croatia, will come back for the popular summer camp.

WELCOME! VÄLKOMNA!

Mia Laamanen - course designer in Lotushallen

2011-12-08T08:57:00.000+01:00

In the week Mia Laamanen came to visit us. She was on her way to a sheep clinic with Bobby Dalziel in the south of Sweden, so she passed by here on her way down. It was really nice to see her and the dogs! Mia is Ogins breeder and she has Spice, a sister to Ogin. It was a long time since we spend time together and we had a great day with a walk in the woods, dinner, work with my sheep and last but not least, agility training! Mia wanted to see Lotushallen and I wanted to try Spice a bit. Mia is well known for her good judging and brilliant courses and I love her courses so I asked if she wanted to built something for us... and she did. We had a lot of work to do when she left... :o)

I also tried to run Spice and she is a very nice little dog! Still quite novice, but quick and turning like a little worm! :o) Thank you so much Mia for a nice day and for the course!

Mia is designing a tricky course for us... Spice is controlling...

Sister Spice and brother Ogin. What a maleish toy Ogin found... ;o)

Hm... she knows what she is doing this woman... ;o)

Papa Elvis watching under the A-frame. His favorite place!

Mia's course. It was a lot of parts to work with and we had fun! We measured the time in one part to find out what was the most efficient handling. From #18 to #23 we tried rear-cross on #20, #21, #22 and #23. Then we tried to be at the right side all the way, serpentine #20 and make a front- or blind-cross between #21 and #22. All of our dogs were faster with the second option, even Elvis that is very good at rear-crosses... interesting. Ogin's time differed by as much as one second, quite a lot!

Vallkurs, Topplista & Träningsreflektioner

2011-12-06T12:05:00.002+01:00

Nu är det klart! Ina tog hem titeln Årets agilityhund 2011. Ogin kom minsann 3:a och pappa Elvis 11:a. Det känns ju som en bra avslutning på ett bra tävlingsår. Sammanfattningsvis: Ina vann landslagsuttagningen, Ogin var reserv till landslaget, Ina tog SM-guld, Ogin 8:a på Border Collie Classic, Ina 4:a på European Open, Ina finsk Champion, Ina vann 5 av 8 lopp i USA, Ogin vann Rasmästerskapen och slutligen då, alla hundar i topp 11 på årets lista, med Ina som vinnare!

Ina - Årets Agilityhund!!

Ogin - 3:a i Årets Agilityhund!

Vallkurs
I helgen har det varit vallkurs i Slättelynga. Det är första riktiga vallkursen jag anordnar här och det blir nog inte den sista! Jag älskar att anordna kurs o det var extra roligt att variera sig med lite vallning o inte bara agilitykurser. Vi hade tur med vädret med tanke på att det ändå var 4 dec. Visst, det blåste o kom några hagelskurar men det var mest uppehåll o till slut tittade faktiskt solen fram lite.

Instruktör var Johan Lindahl från Umeå och jag hoppas o tror att kursen var uppskattad. Johan är både en riktig duktig hundtränare o instruktör! Man blir bra imponerad när han med sitt norrlandslugn får alla hundar att plättlätt förstå vad han vill. Alla ekipage utvecklades under dagen o Johan drillade såväl förare som hundar till mörkrets inbrott.

Den 16:e och 18:e december finns det möjlighet att boka privatlektion i vallning för Johan. Maila mig om du är intresserad! jenny@lotuseducation.se

Här kommer lite bilder från dagen. Alla foton är tagna av Emelie Magnusson om inget annat anges.

Foto: Jenny Damm
Logen, med utsikt till vallhagen, blev ett ypperligt ställe för samling o fika

Foto: Jenny Damm
Genomgång av dagens övningar. Zaa fick vara demo-dog :o)

Fokuserad Pax...

...Johan illustrerar hur man ska göra när man vallar med stil... ;o)

Jeanette o Pax tränar på att driva djuren rakt

Ocky o framför allt Anna fick blodad tand för vallningen!

Lilla Yim fick för första gången börja valla på riktigt. Både han o matte Emelie gick från klarhet till klarhet o avslutade dagen med bravur på stora fältet!

Hilda, talangfull i vallhagen såväl som på agilitybanan...

Det ska va trevligt att gå kurs! Lunch serverades inne i värmen. Hemgjord trattkantarellsoppa o egen senapsill :o). På eftermiddagen blev det glögg o hembakad kola...

Mats o Hilda

Sötaste fårrumporna

Andreas o Messi är snart ett fullfjädrat team. Andreas fåraherde o Messi vallhund :o)

Imponerad
Man kan inte bli annat än imponerad. Jag visste att Susanne, en av mina kursare var gravid men inte hur länge hon varit det. Förra gången hon var här o tränade sa hon att hon inte visste om hon kunde komma i december, om hon kanske var för stor eller hade ont. Men hon o Pia kom o de tränade intensivt i tre timmar. Jag brukar drilla dem ganska hårt o Susanne sprang precis som hon brukar. Jag frågade lite försiktigt om hon ville vila emellanåt, men det var inte aktuellt... När träningen var slut frågade jag hur långt hon hade kvar... tre veckor! Människan tränar alltså som en galning i tre timmar och hon berättar dessutom att hon tränar samma vanliga pass på gymet, som hon alltid brukar. Jag säger då det, inte annat än att man blir lite imponerad!

Om tre veckor ska Susanne bli mamma är det tänk. Om åtta veckor kommer det även hem en ny liten valp!

Grund- och socialträning
Jag har länge ansett att grundträning är oerhört betydelsefullt i en hunds karriär. Jag har några elever som har varit här sedan deras hundar var pyttesmå. De har regelbundet jobbat med all grundträning o utbildat hundarna med det som jag tycker är viktigt att kunna. Det är väldigt roligt att jobba med dessa ekipage, det finns liksom ingenting som är omöjligt utan jag kan förvänta mig att hundarna kan allt vad jag vill att de ska kunna. Det handlar mest bara om finslip o vidareutveckling i träningen. Detsamma märker jag med Zaa. Han började att träna svängar, starter osv när han var liten. Sedan har det ju varit ett lååångt uppehåll p.g.a. av skador i hans liv. Så han kom ju inte mer än till de första simpla grunderna med någonting egentligen. Nu har jag så smått satt igång honom med lite träning på skoj igen. Och nu kan jag göra riktigt avancerade saker med honom, trots att han dels inte tränat på ca 1,5 år o dels att han egentligen aldrig har lärt sig allt han kan. Det är oerhört fascinerande tycker jag, att grunderna är så viktiga. Att hundarna så lätt förstår om de bara är bra tränade med de viktigaste små delarna. När dom väl kan dessa är det liksom ganska lätt för hunden att koppla ihop o hänga med på de olika signalerna i längre kombinationer.

Den senaste tiden har det blivit ganska mycket socialträning av mina elevers hundar vid sidan av agilityplan och vallhagen. För mig är det viktigt att det ska vara roligt o lätt att träna hund! Ofta tror jag att stress, aggressivitet och/eller osäkerhet begränsar nöjet och utvecklingen av sin träning. Det kan vara hundar som oavbrutet skäller, gör utfall mot andra, inte kommer tillbaka med leksaken, rymmer till mer intressanta saker runt träningen eller annat som helt enkelt kan störa träningen. Jag upplever oftast att de flesta bekymmer egentligen är ganska lättränade. Det är ju inte direkt någon nyhet inom hundträning att man ska vara lugn o konsekvent, men det kan inte sägas nog så många gånger hur viktigt det är. Regler o positiv förstärkning på det som vill främjas är oftast "bara" det som behövs. Alla hundar har olika bakgrund men de flesta hundar kan tränas med samma grundtanke. Både i vardagen o i specifik träning handlar det ofta om att helt enkelt ska bestämma sig o våga lita på sig själv. Det är ju den känslan som man förmedlar till hunden o som i sin tur påverkar den i inlärningen. Oftast är det också ganska okomplicerat att få hunden att förstå hur man vill att den ska uppföra sig. Att man liksom låter hunden ta ansvar för sina handlingar o om den gör det kan de oxå få en massa frihet :o) Win-win situation liksom! Så om du har en bild av hur du vill ha relationen till din hund, bestäm dig först o främst vad som är viktigt för dig själv o tänk sedan ut så enkla lösningar som möjligt för att komma dit. Kom ihåg att du o din hund ska kunna lita på varandra o ha roligt såväl i vardagen som i träningen!!

Ogin- the Champ!

2011-11-25T11:14:00.002+01:00

A proud Ogin and a proud owner!

Rasspecialen - Breed Championship

I have been to my last competition for the year and it was a good final! We have a special breed championship here in Sweden, held in a wonderful indoor hall about two hours drive from me. It's a very nice and fun competition with a great spirit and a bit different to normal events. I like this kind of new ideas! This is the second year this Championship is held. Last year it was cancelled because the hall was burned to the ground... :o( But now the rebuilt it and it was actually even nicer this time! :o) I hope more clubs will organize events in this hall.

Well, Ina and Elvis was qualified for the championship and Ogin was the first reserve. But one week before the show I trained sheep herding and Elvis stepped in a mud-hole in full speed, get stucked and made a very bad spin... :o( He was limping for two days and I thought it was better not to train and compete with him so close to the injury, even if he was walking normally the days before the competition. So, Ogin got the chance to participate instead!

He made a very nice competition with three nice clear rounds and we had really fun. I was happy to get a top result in a bigger event with him, he is worth it! Ina had also good runs but in the first one she broke her start line for the first time in her life (??!!) and I didn't see her coming so the first part was messed up and she jumped the contact on the dog-walk... Hm... Ina use to be very stable and trustable, I don't know what mode she was in... ;o) It seems she had fun and we did the rest after that good at least, but with faults no results of course.

Ogin and sister Ina

Prize giving ceremony

Rättvik

The weekend after I got back from South America we went eight hours north, to one of the biggest (and last) competitions of the year in Sweden. In the beginning of this year I promised my self not to care about the title "The Swedish Agility Dog of the Year". If I care about that during the year it can disturb the thoughts and goals I want to have when I compete. I don't want to think about results but only run for developing my self and my dogs and to have fun. But during the summer I was suddenly in the lead and of course it was fun... then Malin and Nick (a very good team here in Sweden!) was passing me in the list with some 20 points... the only chance for me to get the first place back was to get very good results in Rättvik... hm... So my brain had some fun and annoying discussions about this... ;o) I decided not to care and the other second I got into the fighting mode and ran for my life... ;o) First it was a bit irritating, I was beaten with some hundreds of a second and I got the third place in the three first runs... Then finally I won the last one!! So now it's just to wait for the ranking list for The Agility Dog of the Year to see if I got the first place again... as I didn't care about... ;o)

Axis - my new little student!

The first Croatian in Sweden!

Finally we got our first croatian sheepdog to Sweden, it has been a long process and it was not a good timing of bringing him here. Next year it will be much easier to import dogs to Sweden. But now he's here and that's fun! One of my students, Ulrika, has a very nice (and totally crazy ;o) puli and she has been training with me for a long time. When she told me she was looking for a new dog I got an idea... I was pretty sure a croatian sheepdog would be a great dog for Ulrika! I like this breed very much and it would be nice to try something new :o) So I told her about my idea and after some videos and pictures Ulrika was convinced about this was her breed! I have some good contacts in Croatia and we found a perfect litter pretty soon. I imported Ogin from Finland and it was not that complicated but unfortunately it showed up to be some special rules from Croatia... so Ulrika had to wait for the blood test to be ready before she could bring him to Sweden. But now, after a lot of work she could go and pick Axis up and bring him home! The week after she came to my place for his first class and we had a fun night...! ;o) He is a quite special dog with a special character. He has a lot of humor, speed and an own will. We played with tunnels, wings and straight lines and tried to let him find out what to do and realize that the right choice will always give a big reward. He was a bit difficult to take in the collar and lift up, so Ulrika got some homework for that together with some clicker exercises and bringing back the toy. I'm sure both Ulrika and I will have a lot of fun with Axis and I already look forward to the next class with him!

Italy

When I'm writing this I'm on the flight from Italy. The day after the championship I went with Ina to Sabrina Rossi in Italy. Ina has been like a little princess and she is now spoiled with Italian delicatessen, and has been eating lunch and dinner in a resturant. We will see if she eats her food when she comes home... ;o)

It's my second time there and I really enjoy the people and the place for the stage. One of the good thing is that they want me to bring a dog when I go there and that makes it much easier for me to travel. First of all I can show some things for the seminar and it's usually much easier for people to understand what I want to explain. Then I have the opportunity to train during my days of travel. I'm away from my dogs too much time (I really hate that part of the travels) and I rarely have time to train... :o( So this is perfect for me! Especially this time because I could also train with sheep :o) First day we had some time after lunch and the second day we took away all the obstacles from the riding hall and brought in the sheep :o)). Now we have big plans for next time in Italy, both sheep and agility seminar! I think this can be a really good and fun idea. Hope we can work it out in our schedule!

Hyndfysioterapeuten Sophie Ericson kommer till Lotushallen!

2011-11-20T14:17:00.000+01:00

Som jag skrev i ett tidigare inlägg kommer Sophie till oss i Lotushallen den 21 december. Så nu har ni som känner att ni bor långt ifrån Ljungby o lite närmare Lotushallen chans att gå till henne med era hundar. Ett ypperligt tillfälle för våra hundar att bli genomgångna efter årets säsong! Om man dessutom känner att man har några konkreta problem är Sophie superduktig på att hitta orsakerna o ha lösningar på problemen. (för er som var på tävlingen o kanske hörde att vi hade strul med lasern, det har vi nu fixat!)

Varför inte passa på att träna i Lotushallen ett pass innan besöket hos Sophie? :o) Maila isf Anita: slattelyngagard@bredband.net

När hon var hos oss på Lotushallens tävling hade hon ett erbjudande om att alla kunde få känna igenom sina hundar gratis men hon hann inte med alla som var intresserade, så hon lovade att låta erbjudandet stå kvar för alla nya kunder!

Om du vill boka en tid för din hund hos Sophie, maila mig med önskemål om tid på dagen.

jenny@lotuseducation.se

Välkomna!

The end of my South America trip

2011-11-18T10:20:00.003+01:00

I really like South America. I think I have lived there in one of my previous lives... ;o) I love the nature, the culture and the people who live there. They are so relaxed, easy going, hospitable and happy. I feel really comfortable when I'm there!

After my stay in Colombia I went to Brazil for a seminar and a little bit of sightseeing. Unfortunately I didn't have so many days because I wanted to go home for a competition in Rättvik, one of the biggest in Sweden and my last competition of the year. (I will write more about Rättvik later).

But the days I had in Brazil was great! I have been in Brazil before and I knew I like it. But most of the agility courses I have been to was placed in the middle of Sao Paulo, squeezed in between houses and with a lot of traffic passing. This time I was at Dog World with Dan Wroblewski and it was a wonderful place outside from Sao Paulo. A place in my taste, I really enjoyed it!

The seminar was fun and there was two groups per day and also several listeners. All of them were really involved in the training and the time flied away :o) It was hot weather both days. I couldn't walk barefoot as I like, it felt like my feet was burning... I thought about the dogs, must have been very hot for them too. Brazil has had a lot of good team results in the WC. Especially after they started with only three dogs in the team. They have been very safe and stable and they don't take so many risks. I felt that this has influenced many handlers in Brazil. I don't say it's wrong, but I like to give everything when I run, take risks, run like hell and have fun :o) So that was one of the things I worked with. To make people run more, to trust the dogs and be brave to try things. The things they couldn't do right now can be trained. It's just like that, anyone can learn anything, it's just a matter of time and training and to find a way for the dog to understand what you want to teach. And as I said, I had really fun chasing them around the course! ;o) Thank you Dan and Tiago who organized the seminar!

Before I left Colombia I got a very special gift. It was a caricature statue of me and Lotus, nice memory! Now it stands beside Lotus' WC-gold :o) Thanks Tathi and Andrés for a wonderful time in Colombia!!

Nice training place in at World Dog in Brazil! Far from traffic and other noise...

Dan also has a kennel and a place for socialize street dogs before adoption

The place from the course view. I stayed in Dan's house, the one with the red roof in the background.

Me and Tiago were out for a walk after his training one day. I asked if they had snakes there. -"No, not here in this area..." 20 sec later he almost stepped on one! As I wrote on fb, God are good at timing sometimes... ;o) Unfortunately I forgot to take a picture.

We visited a Buddhistic temple and they had a small lake with lots of turtles, very social turtles!

The turtle lake

Fruit shopping with Dan, Tiago and Fernanda!

Tobacco... a lot of tobacco... :o/

Course organizer and teacher :o)

Course walk and explanation. It's important with a good interpreter, I had a good one! :o)

Tiago arranged a portable sun protector for me, enough shade for a small teacher ;o)

I had to keep my flip-flop on, otherwise I burned my feet...

The people and dogs had big tents to be in order to avoid the hot sun

The oldest participant, she was 70+, but her biggest problem was that her dog was too slow... ;o) We did some exercises to get it more exited and she made some flying starts = good results! :o)

My friend Helio! I was so happy he was at the seminar, I hadn't see him for years!! And I got some new samba music :o)

A visit in a small village with a very nice spirit. I really liked this place!

I spend the last day with Tiago and his family, wonderful people!

A little decoration in my hair :o)

They sell everything in both Colombia and Brazil.. here you could buy a pet...

A day by the sea in Falkenberg!

Training wait for the command to get over the street...

Away to Me Miss Lilli

First time by the sea, lots of interesting things...

A fun rock :o)

Lilli, Ogin & Elvis

Long distance training

2011-11-17T08:30:00.001+01:00

Du finner samma inlägg på svenska nedan :o)

I've finally got started with some of the long distance training that I have planned for a long time! The part that I have started with right now is the video analysis. This means that you can post both runs from your competitions or parts of your training for analysis. For example, you can post videos if you want help with the weave training or you want to improve the contacts, reward position, trick training, etc, etc. In other words, it could be just about anything that you want to improve! I watch the video and then commenting directly on the page. The feedback may include suggestions for other solutions in your handling, your timing of the moves, what needs to be trained when it comes to your dog’s technique etc. If you post parts of some specific training, it might be how to take the next step, if you are going to change anything, how to reward and so on.

From the beginning I thought this could be a nice service for my students who live far away or abroad, but then I realized that it can be a very good complement even for those who come here to my place to train. First, it might be good to get updated of my students training a little more regularly and frequent. It would also be great to see more runs of my students. Then I can get an insight into what happens in real competitions, if the dog or handler has any repetitive problems and so on.

Ok, we will see where this will land ... But I think the whole thing is very exciting!

Read more under ”Distance training” in the menu. Welcome!

Lotushallens second competition
We have held another competition in Lotushallen and it was a really successful day. Me, my neighbors, Nettan and some other people had a good teamwork before and during the day. I love to organize competitions, even if it means a lot of work :o) I hope all participants were pleased and will come back again next year. Thank you all who helped with the show!

We had a big lottery!

Our sponsors should have a BIG THANK!

Concentrated people in the secretariat...

The grill, with meet from happy, local pigs, living in free on a field, was very popular :o)

For the prize giving ceremony :o)

A happy Martina after a super run!

Many breeds were represented

The judge, Nils Lindqvist, gets a present in the end

Prize winner in jumping large

Sophie Ericson, our very talented and professional dog physiotherapist, very there to take care of the dogs. Thanks!

Distansträning & tävling

2011-11-17T02:03:00.000+01:00

Äntligen har jag kommit igång med en del av distansträningen som jag har planerat under en längre tid! Den del som jag nu har börjat med är videoanalys. Det innebär att man kan skicka in både tävlingslopp eller delar av träning för analys. Det kan t.ex. vara så att man vill ha hjälp med slalomträningen eller vidareutveckling av kontaktfält, belöningsplacering, tricksträning, etc, etc. Med andra ord, det kan vara precis vad som helst som man vill ha hjälp med! Jag tittar på filmen o kommenterar sedan direkt på sidan. Feedbacken kan innebära förslag på andra lösningar i en bana, timing på handling, vad som behöver tränas teknikmässigt hos hunden mm. I den lite mer specifika träningen kan det vara hur du ska gå vidare i träningen, om du ska ändra något, hur du ska belöna osv.

Det var från början främst en service jag tänkte mig till de som bor väldigt långt bort men sedan har jag kommit på att det kan vara ett mycket bra komplement även för de som kommer hit o tränar. Dels så kan det vara bra att ha koll på träningen lite mer frekvent o regelbundet o dels så vore det toppen att se fler tävlingslopp av mina elever. Då kan man få inblick i vad som händer i verkligheten, om ekipaget har några återkommande brister osv.

Ja, vi får ser vart det leder... Men jag tycker att det hela känns väldigt spännande!

Lotushallens tävling

I söndags gick Lotushallens andra tävling av stapeln o det blev en oerhört lyckad dag! Jag, Nettan, min grannfamilj o Janne Beskow hjälptes åt o kompletterade varandra bra med det som var var o ens specialområde :o) Jag älskar att arrangera tävlingar, att fixa o dona! Visst, det är en massa jobb men det är oerhört roligt med! Jag hoppas att alla deltagare var nöjda o kommer tillbaka igen nästa år!

Sophie Ericson från Häst & Hälsa var där o de som ville kunde få sin hund genomgången. Det var väldigt populärt o hon hann inte igenom alla. Därför har hon lovat att komma tillbaka för de som önskar att boka en tid. De första datumet hon kunde var 21 december. Så ni som är intresserade av att gå med er hund till Sophie o vill passa på att göra det när hon är i Lotushallen, maila mig!

Vi hade ett stort lotteribord!

Ett stort TACK till alla våra sponsorer!!

Koncentrerad sekretariatpersonal

Grillning av Gudmundsgårdskorv var populärt!

Fint prisbord, återigen TACK alla sponsorer!

En lycklig deltagare! Martina sprang med lånad BC o lyckades att få till ett kakonlopp :o)

Många raser var representerade :o)

Domare Nisse får sig ett stort tack i slutet på tävlingsdagen!

Pristagare i hopp large

Sophie Ericson på Häst & Hälsa kände igenom hundarna och behandlade de som var i behov. Hon är en riktig klippa Sophie!

Colombia, part two :o)

2011-10-26T13:47:00.002+02:00

Since the first seminar we have had private lessons in different places and one more whole seminar day Saturday. We have also done a lot of fun activities and been eating good food in small simple but very nice restaurants. I love that kind of places, the smaller and less luxurious they are, the more I like them! We have seen the nature and some small neighborhoods from the horse-back and done some extreme activities. We have had a good time! To night I'm going to Brazil for another seminar. I haven't been there since 2007 so I really look forward to it!

One night I had a kind of a lesson from videos with Andres and Tathiana. I think it's a good training to analyze runs from real competitions. In that way I can give suggestions on other handling moves in some situations, what the dog needs to improve, how to understand about lines, etc... The day after I built some of the combinations and I drilled them for three hours! One thing that is very important when you train, as many often forget, is to break things apart if you realize your dog doesn't understand your commands or is not able to do some obstacles independent etc. It's important to train that separate part and reinforce the missing things instead for trying to help the dog. The thing is to trust in the dog and the dogs intelligence!

Privates at Gabriela's place. We focused a lot on how to plan a course walk. How to start, lines, choices to make, how to plan the timing of different handling moves etc. It was a fun class and an important part of the training!

Look at Gabriela's new cool house in the background, built for an ecological architecture. The rooms are round as most of the things in the house!

Private classes during the week. Here at Club Challenger. They had a plastic industry as the neighbor... maybe not that common in Sweden...

Training independence

On Saturday we were at a club called Siberia for a seminar day. Here we're training the command "out"...

...for it to get meaning out AND always take the jump from the back, no matter how the handler moves .

Training "push and go"! Quite good but I think Adriana was a little bit late at this picture... ;o)

Friday and Saturday we were out, first at Galeria café libro, a very nice salsa club with a great atmosphere and then to my favorite place Andres Carnes de Res. Here's a drink at, everything there is made with a special touch. Look at the "mariposa" on the beer...

Each table has an own heart.

I ate a delicious soup!

Dancing!

A visit in a small village, La Calera. Barbecue along the street, this was not our lunch... ;o)

An old man dressed in a ruana, typical sewing

Sundays, the big day for "postres", desserts!

Everyone in the family enjoy the Sundays with "postres"

Helloween is really big in Colombia, everywhere there are decorations and everyone is preparing for a big party. Maybe this hairstyle would fit me for a Halloween-party...? ;o)

Or this one...?

Time for flying canopi. I landed in a three about 20 meters up in the air, then I had to climb up to another branch and from there move on to the end station. First he snapped off my safety lines to move them to another place and he tried to give me some instructions in Spanish...! I understood he wanted me to move to the left so he could secure me again, in another line but I felt panic and agony and I refused to move! In the end he tried to still reach to attach ropes to the new place, I stood where I stood... Then he asked me to climb up. "- Arriba, vamos!" (Up, let's go!) I still refused to move, still with agony and I tried to figure out how I could get from that place in another way... helicopter maybe..? Again and again...: "- Arriba, vamos!" Hm... I really didn't dare to climb but I realized I had no choice... so I did it. With shaky hands and shaky legs I climbed up to the next branch and throwed my self out from that scary tree! ;o) When I came down to the ground I thought, "- It was scary like hell, but I could have done it again, right now..!" ;o)

Parachuting!

Yesterday it was time and a perfect weather for parapental (parachute)! So we went to the village Sopó and drove to the top of a mountain with, Favio, the guy who should go with me in the parachute. First I thought "- Wow, maybe it's enough just to get up here and watch the view...!" It was so peaceful and magnificent... Favio prepared our equipment and then we had to wait for the wind... I realized after a while that you have to have a very patience to keep on with this sport... Favio explained we had to look at the clouds, birds, lake and the trees to know when the wind was coming... Interesting and very exciting! Finally the wind gave us some signs, it started to snatch in the parachute and we got ready... but then some fog was coming through the mountains stopped the wind and we had to keep waiting... after more than two hours of patience, (which was not a big deal because it was not that hard to sit in the sun and watch the wiev... ;) Favio noticed that the wind had changed direction so he decided to move to another mountain. We repacked the things and drove up to a new peak and parked the car. From there we went by foot to the spot where we could do the take of from. Here the wind was much stronger and it was just to bring on the equipment and get ready to take off. We run out, over the edge an let the wind bring us up in the air! It was a fantastic feeling from the start :o) Favio steered the parachute straight toward a cliff and just a few meters away he lifted again...! Exciting, but not scary at all. Strange... I sat there and philosophized on how it could be that I had the day before death anxiety twenty meters up a tree, with safety lines and now did now not feel any fear at

Anyway, it was so cool to fly around up there and this was really an experience of life! But... the last minute was not as fun as the rest of the time in the air... I have a tendency to get carsick and that was exactly what happened when he steered down to the village and fields where we should do the landing. I think it was because everything got closer and more real. In the end I just thought: "- I f-n don't care if we crash, just that I don't vomit...!" I made myself all the way to the ground (puh!) and the landing was easy but, in the middle of a cattle field. Ok, I'm not afraid of cows, but Favio was... he told me a cow attacked the equipment one time..! And it was a whole adventure to get out from that muddy field! We needed to be kind of engineers to build bridges, get over fences etc... ;o) But it was worth it!!

Favio has prepared the parachute and looks for signs that tells the wind will come...

The view from the "Parapental Paraiso"...

Waiting for the wind, quite an easy task...

Thati, Favio and me, waiting for the wind...

Ready to fly!

At the new place the wind was perfect and it was just to prepare the equipment again, run out over the edge and let the wind bring us up in the air!

To do parachute the first time is about trust... I trusted Favio, who was a master of parachuting after 16 years of experience, to 100%. He flow around and steered the parachute along and over the mountain, high up in the air, with speed and in slow gliding... He also made it stop, totally still... like a prey-bird with a prey in sight... It was a totally fantastic feeling, almost unreal to fly free like a bird over the mountains.

Colombia

2011-10-20T01:37:00.000+02:00

This travelogue will be in English :o) So, some of you might not need google translator this time!

Three days of seminar is over. It was three long days but I had a lot of fun and it's always nice to see the improvement of dogs and handlers! Andres has a friend who is involved in the military, so we held the seminar at a military complex. It was a nice place with a big grass-pitch where I could set looong, fun and hard exercises and also some extra combinations on the side! :o) We shared the area with the militaries and their activities, a bit odd but quite fun! They were very interested in our dogs and the agility training so we had audience all days :o). But at the same time as it was really fun to be there it was also sad... It was a unit there for injured soliders and only this place held 600 soliders who had lost feet, arms, legs, or/and eyes... Mostly in the war against the guerilla who put mines in the ground... It was hard to see the young guys, who had their whole life before them, with the destroyed bodies. Sometimes you could see them with their family and kids who were there to visit. So wanton...

The rest of my experiences from my first days here will be told mostly through pictures.

Tathiana is cooking good food!

Seminar

Is Leo going to crash with or get his dog to the backside...?!

Colombias youngest and most promising handler, Sebastian! Watch out guys!

Soliders and agility equipment... perfect match..?

Agility handlers and military students in action...

Special audience...

Injured soliders were watching with a big interest...

...so I think they had three fun days. I could also see how they played with a street/adopted dog they had there :o)

The handlers had to trust their dogs and RUN!!! Cali tries to catch up with Andres, not easy... ;o)

Lake Guatavita

The beautiful view from the mountain around Guatavita

Tathi and me on the walk

The circular lake, Guatavita, created millions of years ago by mother nature. It appears to be a meteor crater. Humans, of course, tried to destroy it to find gold but they never really succeeded and now it's protected.

Butterfly - Mariposa in Spanish :o) - found on the way

Orchid

A very hairy plant...

Beautiful flower

After Guatavita we eat a great lunch with grilled fish, mojarra and fresh juice made from guayaba

I found a man making carpets, all people are so happy and friendly!

His little dog, maybe not as happy for his chain...

Colombian fence-security.
The people here are creative... as the thieves, who cover the glass with a carpet to climb over...

Lotus * 26th 0f May 1996 +17th of July 2011

2011-10-16T13:55:00.000+02:00

Lotus R.I.P.

Lotus - my best friend...

This is not really a news, but my lovely Lotus died in in July. I haven't write about it here before and he is worth something special... Everything went very fast and one morning he couldn't drink. I went to my cousin (that is a vet) and she said it was probably a tumor under his tung. It was nothing to do, he was walking in her garden and then we let him fell asleep in his bed... Everything was so calm and it felt like he was pleased with his life. He was the strongest personality I have ever met, I will always miss him. Lotus was so special and it's hard without him. But I have to be lucky for all the 15 years we got together. Have to think about all the good memories.

Ny plan & diverse

2011-10-14T23:16:00.000+02:00

Jag gillar att blogga. Även om det kanske inte alltid märks (med tanke på hur lång tid det går mellan gångerna) så gillar jag verkligen att skriva o blogga...! Problemet är oftast att jag inte har tid. Och så vill jag egentligen oxå blogga på engelska... men det ger mig oftast bara ångest eftersom jag definitivt inte har tid att skriva två bloggar. Att använda ett översättningsprogram går bort för det blir inge bra... Så nu har jag funderat o kommit fram till följande. Jag kommer helt enkelt att blogga både på svenska o engelska här. Lite beroende på vad jag känner för o vad jag skriver om. Just nu blir det lite på svenska!

Att sammanfatta allt sedan senaste blogginlägget är omöjligt, så det kommer att bli lite random uppdatering med det jag känner för :o)

När jag påbörjade detta blogginlägg satt jag på flygplatsen i Frankfurt o väntade på att gate-numret till Bogota ska komma upp. Nu sitter jag på terrassen hemma hos Andres o Tathiana i Chia, Colombia. Solen skiner o jag har det rätt gött. Imorgon börjar första tredagarskursen. Mest är det folk som jag har haft innan på kurs men det är också några nya. Ser fram emot helgen!

VM
Både jag o Ina var i toppform när vi åkte till Frankrike. Fulla av förväntan o laddade till finger/klo-spetsarna. När vi kom till arenan på onsdagskvällen o vi fick känna på mattan verkade den ganska hal. Det var visst en konstgräsmatta som var gjord för agility o alldeles ny, men stråna låg liksom ner o det gjorde ju den väldigt glatt. Dock inte mycket att göra något åt, bara att hoppas att hundarna skulle fixa det. På torsdagen hade Sverige ganska tidig träningstid så det var till att gå upp i ottan. Jag älskar torsdagen på VM. Dels den egna träningen o dels att man har tid att sitta o titta på andra länders träning! Ett tips för er som funderar på att åka som supporter till Tjeckien nästa år, åk så att ni är där redan på träningsdagen! Nåja, träningen kändes bra förutom att Ina halkade ganska mycket... I slutet blev det lite bättre, som att hon lärde sig efterhand, men absolut inte helt perfekt.

På fredagen startade large individuellt, inte precis mitt drömupplägg men det var ju bara att gilla läget. Banan däremot var helt i min smak. Vi hade Rolf Graber i första klassen o det var en banan med flera handlingsval o roliga svängar. Jag såg ganska många hundar innan det var min tur o det var oerhört många som halkade tråkigt nog. Några landade på ryggen o några gled förbi hinder... Lite smög tankarna in på om man på något sätt skulle anpassa handlingen till mattan... Men ganska snart bestämde jag mig för att hålla mig till planen. Ville inte spara på krutet utan ge allt! Loppet började mycket bra o slutet var jag också väldigt nöjd med, men tyvärr rev Ina dubbelhopppet... Det kändes som att hon inte riktigt fick kraft nog från mattan att skjuta ifrån i upphoppet. Det var en hög o bred oxer o jag kanske tog i lite för mycket med svängsignalerna innan med tanke på mattan. Det är ju lätt att vara efterklok men oxrar brukar vanligtvis inte vara ett problem för henne. Tyvärr blev jag lite störd av rivningen o slarvade i en efterföljande situation så att hon missade ett hinder. Även här kan jag se på filmen hur underlaget påverkade, trist att behöva tänka på det på ett VM...!

På lördagen skulle large köra båda lagloppen. Sverige startade sist p.g.a. att vi tog guld förra året, den startpositionen gillade jag! Tyvärr blev det en disk i vårt lag innan det var min tur men jag hade bara bestämt mig för att inte bli påverkad av några resultat utan bara hålla mig till planen. Hopplagbanan tillhörde väl kanske inte mina favoriter men jag lyckades ändå köra offensivt o koncentrerat. Det vara bara en sväng jag inte var nöjd med o där hon också halkade i landningen. Hur som, vi fick andra individuellt bästa tiden o det var ju skoj!

Agilitylagbanan var betydligt mer inspirerande. Även här fick vi till ett bra felfritt lopp men med några fler situationer att va onöjd med :o) Dels så har jag nog kommit fram till att jag gjorde fel vägval i starten. Den ska klockas på träning o dels så släppte jag ut henne lite mycket efter en tunnel (inte hennes starka sida att svänga efter tunnlar) o efter en sväng i slutet. Men generellt sett var jag nöjd med loppet.

På söndagen var et dags för den individuella agilityfinalen. Denna banan var helt klart min favoritbana o jag såg fram emot att köra den. Jag hade ju tyvärr inget att hämta totalt eftersom jag hade fel med mig från hoppklassen men jag satsade på att vinna den separata klassen. Tyvärr tog den chansen slut ganska omgående då Ina fick fel i slalom. Hon var ju inte precis den enda som gjorde det o återigen tror jag att det berodde på mattan. Hon kom med full fart in i slalom o lyckades helt enkelt inte svänga runt pinnen när hon kommit in i första porten. Jag hade funderingar på att bromsa henne innan slalom men eftersom jag aldrig brukar göra det samt att jag inte vill ha den tanken på ett VM så gjorde jag aldrig det. Som sagt, lätt att vara efterklok... det kanske jag skulle ha gjort... Resten av banan gick i princip som på räls. Men även här kom hon lite långt efter en tunnel när jag inte pressade henne tillräckligt på linjen.

What I'm always shouting to my students: -"Send and RUUN!" I'm off in a ketchker :o)

Here another example of send and RUN!

Sammanfattningsvis är jag oerhört nöjd o irriterad på samma gång. Min inställning o Inas form har varit suveräna. Jag har njutit av att stå på startlinjen o att pressa loppen inne på banan, inget annat än att satsa fullt har funnits i mitt huvud när jag har kört. Men de irriterande felen i de individuella loppen hade jag ju kunnat vara utan förstås... Med facit i hand hade jag kunnat hjälpa henne i dessa situationer med tanke på mattan... men nu gjorde jag ju inte det. Bara till att bryta ihop o komma igen, vi ser redan fram emot nästa år!!

Koncentrerade o laddade...

Foto: Agility Gallery
Ina tyckte inte det skulle ödslas någon tid efter A-et. Jag verkar ha det lite si o så med orienteringen... ;o)

Foto: Agility Gallery
Spanien tog guld i large lag, Viva la Spania!!! :o)

tröjbyte med Frick, jag tycker de svenska färgerna klär henne :o)

Hela glada gänget på avslutningscermonin

Övriga reflektioner
Ett VM är så fullt med intryck att det till slut blir svårt att komma ihåg vad man sett o upplevt. Men en sak är säker, det är mycket man har lärt sig o det finns ju förstås vissa situationer som blir kvar lättare av olika anledningar. Dels var det första gången för Kina i VM-sammanhang o jag tycker de gjorde en imponerande debut! Jag har ingen aning hur stort det är i Kina eller om de varit utomlands o tävlat förut o det var inte lätt att få veta eftersom de knappt pratar engelska... Hade varit intressant att få reda på annars. Men hur som, jag tycker att de var riktigt duktiga!

Japan slog ju till med två medaljer i år o förutom medaljer gjorde de annat mycket bra med. De börjar bli riktigt, riktigt vassa.

Jag hade en kurs i Polen i våras o redan då la jag märke till Olga med sin pyrre. De var väldigt duktiga o framförallt blev jag imponerad av hennes kontaktfält. Hon hade tränat in både stopp o springande o hunden satte dem gång på gång. Även nu på VM hade hon strålande kontaktfält på både träningen o i loppen. Dessutom kom hon 4a i medium med sin 2,5 år gamla (unga) hund. Imponerande.

Att Spanien tog lagguld i large var oerhört roligt (nu när inte vi gjorde det ;o). Dessutom var det ju extra skoj när svenska Jenny Funcke var en av lagmedlemmarna!

Våra svenska supportrar blir nog fler o bättre för varje år som går, det är roligt o varje kotte är väldigt mycket värd! Det är riktigt gött att höra er skrika er hesa på läktaren!! Tack för att ni är där :o)

Lite tragiskt var det ju att Tjeckien förlorade två individuella guldmedaljer på långhoppet. I medium o large. O speciellt i medium för det var samma ekipage som förra året missade guldet för att hunden sprang under sista hindret i agilityloppet...! Hur som, tjeckiskan i large var faktiskt sen i sitt framförbyte efter långhoppet... men ändå, hon kunde ju haft lite tur med...

Sedan var det den franska organisationen som kanske inte imponerade lika mycket... Jag hoppas att det blir bättre i Tjeckien nästa år. Det här med tidsplan eller info i programmen var ju inte precis deras starka sida. Inte heller en speaker som håller spänningen uppe (o som man förstår) eller att välja en halkfri matta för hundarna... Lite trist kan man tycka på ett VM. Men trots allt trivdes jag som fisken i vattnet, som alltid på VM!

BCC
I somras var vi på Border Collie Classic i Danmark o EO i Österrike.
BCC i Danmark imponerade inte direkt med organisationen o jag tyckte att det var lite allmänt hård stämning där. Dock var min brune lille Ogin duktig o kom 8a i finalen av ca 250 hundar. Att komma 8a är väl inte precis mitt mål men jag var ändå halvnöjd med vår insats.

EO
European Open gick i Österrike i år o det var några tappra svenskar på plats. Förra året satte ju regnet käppar i hjulen o gjorde så att vi alltid kommer att minnas lerhålen på EO 2010. I år gick den mörka, sena o regniga finalen troligen till historien. Vid 23-tiden på kvällen körde jag min finalrunda i halv belysning (för att lamporna gått sönder o det hade varit kolmörkt ett tag) o regn. Men jag o Ina gillar utmaningar o vi satsade allt o kom 4a (igen...). Jag blev sen efter balansen o fick improvisera i passagen efter o välja en annan väg än min ursprungliga plan o det kostade tid förstås. Men jag var ändå nöjd med resultatet med tanke på omständigheterna.

Lagfinalen de hade var ju minst sagt speciell. De hade byggt upp en jättebana o de fyra ekipagen startade i var sitt hörn o fick springa en speciell bana var o tiden räknades från första till sista hund. Dessutom var det ganska udda o rätt svåra banor. Rolig idé helt klart, spännande att se på!

Österrike
Efter EO åkte jag till Österrike för att ha kurs. Det var en fyra dagars workshop o vi var fyra instruktörer. Det var ett roligt upplägg o jag hann se lite av de andras träning med. Jag bodde på ett hotell som låg granne med en gammal slottsruin... Och inte nog med det, själva hotellet i sig var minst sagt märkligt o i stort sett öde. Jag såg ingen hotellpersonal på fyra dagar... Varje kväll skulle jag från en kuslig bakgård ta mig in o tända lamporna i de stora korridorerna o knapparna satt ju inte precis innanför dörren... sedan skulle jag ta mig upp för alla trapporna, upp till vindsvåningen. Där låste jag in mig i ett rum som saknade fönster o gick inte ut igen förrän det blev ljust. Om jag glömde något i bilen var det inte att tänka på att gå ner igen o hämta det... Jag säger bara, tur att jag hade hundarna med mig!

Spökslottet, mina grannar ...

Tre stycken sugna på morgondopp

Sötaste pappan! Kolla in Ogin bakom trädet.. ;o)

Snygg, söt o stora öron! ;o)

Ina posar

Balansgång ut i vattnet

Kanada
I Augusti for jag o Ina till Kanada o USA för att hålla kurs o tävla. Det var en resa jag sent kommer att glömma! För det första var det så oerhört mycket roligare att ha med en hund på en längre resa. Då kunde jag hinna med att träna o njuta av långa promenader på tiden runt kurserna. Och att bara det ha en reskompis var liksom roligare. Ina klarade flygresan hur bra som helst, bara hon fick ligga i sin bur var hon nöjd :o). Först kom vi till Kanada o Fiona Robertsson där jag skulle hålla de första kurserna. Jag blev ju minst sagt förvånad när Fiona sa att vi skulle översätta kursen för de flesta pratade bara franska... Hade ingen aning om att det fanns sådana områden i Kanada.

Första dagen i Kanada tillbringade vi i svampskogen o i fårhagen. De bodde ute på landet o det fanns enorma skogar runt omkring där vi gick i timmar. Jag hittade svamp som jag kände igen hemifrån o jag kunde inte låta bli att plocka. De hade aldrig plockat svamp förut men ganska snart var de flesta helt sålda på svampar! Ett tag blev jag lite orolig att det kanske var andra sorter som liknade dem vi har i Sverige... men jag var ruskigt noggrann att kolla alla små kännetecken o alla verkar ju ha överlevt hittills... ;o) På eftermiddagarna tränade jag vallning o Ina utvecklades mycket med den intensiva o varierande träningen. Dels hade Fiona olika flockar o dels olika hagar att vara i. Jag njöt av varje dag på Fiona o Johns gård!! Dessutom lagade hennes man John otroligt god mat. Så jag o Ina stortrivdes o var liksom lite i himmelriket!

Hundar i massor var det på varje promenad o på Fionas gård.

Mycket märklig o fascinerande svamp. Denna åt vi inte...

Fiona o Val på första svamprundan. Tröjorna fick agera svampkorgar :o)

Vet ni hur söta o roliga grisar kan vara? Jag o Ina hade mycket att roa oss på gården i Kanada!

Kalkoner är oxå oerhört humoristiska djur... mer än jag hade anat. Ok, jag hade nog ingen direkt uppfattning om kalkoners personligheter innan...

Ina gillade dem o de gillade Ina. När hon hade lite långtråkigt under kursdagarna gick hon fram till staketet o sa -"Buuh!" jag tror både Ina o kalkonerna gillade den leken ;o)

Ina tog svalkade sig mellan vallpassen, det var varmt!!

Huset vi bodde i. Det låg så himla fint o på kvällarna satt vi på verandan med en kall öl... kändes som en scen tagen ur någon film...

Efter kurserna följde jag med Fiona till en vallhundstävling på Scottish Festival o det var riktigt skoj. Förutom att titta på vallningen kunde man kolla på män o kvinnor i kilt som tävlade i att kasta det ena konstigare än det andra. Extra kul var det att Fiona vann med en av sina hundar o kom 3a med en annan!

En kvinna i kilt (?) skickar sin hund på ett hämt.

Ina - en riktigt vallhund, bunden vid bilen. ;o)

Folk i kilt tävlar i att kasta det mesta, här träd.

Efter vallningen blev jag hämtad av Betty o hennes man o de körde mig ner till Massachusetts där jag skulle hålla nästa kurs. Där träffade jag Gail o hennes man Vince o de har, Bungee, en syster till Ogin. Jag fick bo i deras husbil o det var ju liksom en upplevelse i sig... Jag visst inte ens att det existerade husbilar som denna. Eller ja, husbuss är väl snarare ett mer korrekt namn... Förutom att det då var en stor buss så fanns det fyra sektioner som kunde åka ut åt sidorna o gjorde utrymmet inne gigantiskt. Inne fanns ett sovrum, två soffor som kunde bli dubbelsängar, en toalett, stor dusch, stor platt-TV, trådlöst internet, skrivare, diskmaskin, tvättmaskin o torktumlare. Det är mer än vad jag har hemma... man gick nästan vilse där inne... ;o) Dessutom hade de med sig en stor bil som de drog efter bussen när de körde mellan två ställen. Jaja, det ska vara Amerika till sån't! ;o)

Gail and Vince's motorhome... I just say, wow....! Do they exist?

Första kursdagen i MA fick ställas in på grund av orkanen Irene. Men vi klarade oss ganska bra i vår husbil för vi stod skyddade av två vägar o skog. Kurserna i Amerika hölls i inomhuslokaler med samma matta som vi har i Lotushallen. Efter två dagar på det första stället, Collinswood K-9 services (som avslutades med att vi blev attackerade av jordgetingar, Gail fick 35 bett o Bungee var helt täckt av de aggressiva krypen!) åkte vi till Paws 'n Effect, där jag skulle hålla ett par kurser till i Mary's regi. På en kurs hade hon samlat de flesta riktigt duktiga ekipage i USA o dessutom kom det två från Japan. Flera av dem hade varit med i landslaget o många hade gjort DVDer o skrivit mycket i Cleanrun. Så lite nervös var jag faktiskt innan denna kurs började... Men efteråt var alla supernöjda o jag har fått flera förfrågningar om att komma tillbaka o det känns ju som ett gott betyg! :o)

En av träningshallarna på Paws 'n Effect, med superbra matta, samma som i Lotushallen. Tänk om de skulle ha sådan på VM....!

Amerikanska nummerplåtar... lite coolare än svenska...

Resan till Amerika avslutades med en tävling tillbaka i MA. Det finns ju så många olika klasser i USA o Gail hade varit så snäll o försökt att lära mig reglerna för de lite mer udda varianterna Snooker o Gambler. Det var sannerligen inte lätt men riktigt skoj. Framförallt pratades det mycket om Snooker o jag var halvt uppskrämd inför denna klass... Men vi hade ju en bra lärare o satsade allt, det gick vägen o vi vann! Det var nog bland det häftigaste jag har gjort! För övrigt gick Ina strålande bra på hela tävlingen. Jag tror vi vann fem klasser o fick en 2a- o en 3e-placering! Det kändes som en bra avslutning på en bra resa!

Ina med alla sina priser, duktiga lilla hund!

Miss Lilli

Miss Lilli spanar på fåren...

Det har ju kommit in ett nytt litet liv i vår flock. Nettan har köpt en valp från Britt Perez, efter Sol o Karins Key. Planen är att vi ska ha henne tillsammans, lite som vi har Ina men det är hur som Nettans hund. Hon kommer att bo hos Nettan men jag får låna hem henne då o då :o)). Det är otroligt roligt att ha fått in en ny liten stjärna i vårt team! Och Lilli är verkligen en liten stjärna, så otroligt kavat o positiv. Än så länge har vi inte sett henne rädd för någonting o hon är kreativ o väldigt rolig att träna. Vi har klickertränat henne sedan första dagen o hon älskar att träna, hennes svans går i ett o man riktigt ser hur det knakar i den lilla hjärnan ;o) Jag älskar att ha valp o se hur de utvecklas o gör upptäckter i livet. Och jag älskar denna lilla hund... t.o.m. nästan när hon är uppe på bordet o tar för sig av middagen eller t.ex. biter på den splitter nya 849-kronors datakabeln... Mitt o Nettans samarbete fungerar utmärkt o vi gillar att ha våra hundar ihop. Vi jobbar mot samma mål o är överens om träning o uppfostran. Det är liksom inspirerande att kunna bolla med någon annan o ge varandra uppgifter o läxor.

Tävling
Kom ihåg att anmäla er till Lotushallens tävling i November! Vår duktiga hundfysioterapeut kommer o känner igenom alla hundar för de som är intresserade o det kommer att vara massor med fina priser, grillning o lotteri! Inbjudan finner du i ett tidigare blogginlägg.

Ändring av datum!

2011-09-14T09:45:00.000+02:00

OBS!!!

P.g.a. att Varberg har tävling samma dag som vi hade planerat Lotushallens inofficiella agilitytävling har vi nu beslutat att flytta vår tävling till söndagen den 13 november. Alltså samma helg, bara ny dag. (Datumet är nu ändrat i inbjudan)

Så nu kan alla som tävlar i klass 1 få sig en tvådagars tävlingshelg på västkusten! (Tyvärr krockar det fortfarande med tävlingshelgen i Jokkmokk... ;o)

Varmt Välkomna!!

Inbjudan till tävling i Lotushallen!

2011-09-12T23:10:00.001+02:00

Inbjudan till inofficiell agilitytävling

Lotus Education i samarbete med Boslätts Lantbruk hälsar alla välkomna till en inoff agilitytävling i Lotushallen den 13 november 2011! (OBS! Ändrat datum)

Vi kommer att ha två agilityklasser och en hoppklass, alla storlekar. Domare: Nils Lindqvist.

Under dagen blir det lotteriförsäljning med fina priser. Dessutom kommer Sophie Ericsson från Häst & Hälsa att vara på plats och erbjuder sig att känna igenom din hund kostnadsfritt om så önskas. Du kan köpa fika i vår caféteria och dessutom kommer grillen att vara igång så det finns möjlighet att köpa korv från Gudmundsgården . Givetvis kommer även ett vegetariskt alternativ att finnas.

Anmälan & betalning, senast 1 november.

Betalning görs till Boslätts Lantbruk HB, bg 5767-6280

Pris: 50kr/klass

Anmälan sker via mail till jenny@lotuseducation.se

Ange:

Namn, adress & mailadress
Tilltalsnamn på hunden/hundarna
Ras
Storleksklass
Vilka klasser du vill delta i

Välkomna!!

www.lotushallen.se

SM-guld, Tyskland mm

2011-06-21T23:24:00.077+02:00

Äntligen är videorna uppladdade o internet fungerar. Nu är jag i Spanien o allt är toppen! Varmt, varmt... men som tur är är vi inne, annars hade både vi o hundar varit små blöta fläckar efter allt "corre, corre, corre...!". Här kommer bloggen jag skrev på flygplatsen :o).

Just nu sitter jag på flygplatsen i Barcelona o väntar på att få åka vidare till Valencia. Landade 9.50 o mitt plan lyfter 21.45... bara 12 timmars väntan, piece of cake. Perfekt tänkte jag, då kan jag jobba! Men det verkar som att jag är ensam här i Spanien om att vilja ha både ström OCH internet... Just nu sitter jag som en hippie på stengolvet vid hjärträddningsmaskinen... efter att ha frågat fem stycken av personalen o tagit mig ut från transfer-center har jag äntligen hittat ett ensamt eluttag. Har jag missat utvecklingen av solceller eller..?

Nåja, nu sitter jag här o ska så göra några timmar till. Jag har knåpat ihop två filmer, en från SM o en från Tyskland där jag, Nettan o Martina var förra helgen.

Innan Tyskland var jag i Ribe i Danmark för den årliga kursen där. I år var det inte mindre än 10-årsjubileum! Jag är den enda instruktör som har varit med sedan starten men det är ett par stycken deltagare som troget har återkommit år efter år! Fantastiskt skoj! Varje år har varit lika roligt o Ribekursen är verkligen något speciellt. Vanligtvis har vi två dagar träning, en vilodag o sedan två dagar till. Men i år fick vi skippa vilodagen så den årliga festen var på tordagen efter att kursen var avslutad. Egentligen hade jag ju tänkt att åka hem när det var slut eftersom jag skulle till Nettan, titta på Filips skolavslutning o sedan hämta Martina för att åka vidare till Tyskland. Men jag ville ju inte missa festen helt, nu när det var 10-årsjubileum o allt, så jag var med några timmar (o Kapten Hook kunde göras traditionsmässigt ;o), sov en stund o åkte sedan direkt till skolavslutningen. Jag var själv ganska nöjd över att inte missa något! ;o)

Skolavslutning

De söta barnen sjunger i kyrkan, kan det bli mer sommarkänsla o nostalgi!? Personal o barn hade gjort en egen sommarlovstext till The Monikers "Oh my God", suverän!

Avslutningsdans på skolgården

Coola killar njuter av tårtbuffén...

Varken jag, Nettan eller Martina var speciellt planerade inflr vår Tysklandsresa men vi kom iväg o under resan lyckades vi till slut klura ut vart vi skulle o när tävlingarna började på lördagen. Jag o Nettan var lite försiktiga med böngroddar o dylikt för vi var i det värst drabbade området. Men det brydde sig Martina inte så mycket om o hon överlevde ju :o)

Vi hade en rolig tur med många erfarenheter rikare på alla sätt, både vad det gällde agility, chips o mystiska hotell... ;o) Agilitymässigt gick det bra men det räckte inte hela vägen till att bli "Nordsee sieger". Nästa gång! :o)
SM
Efter Tyskland var det bara till att packa om väskan till årets SM som skulle gå av stapeln i Stockholm. Man tycker ju att man skulle vara en rutinerad väskpackare vid det här laget... men nej, just nu tycker jag att det går utför på den fronten. Jag glömde alla mina tävlingsbyxor, täcken o hundhanddukar o Carro glömde sin lagtröja. O nu sitter jag här i Spanien o har glömt alla mina linnen... det är ca 25-30 grader ute, men det gör ju inget... :o/ Här i Spanien verkar de inte direkt ha på sig vanliga linnen, jag hittade ETT linne jag kunde ha här på flygplatsen. Det lär bli väl invigt under veckan.

Nåja, tillbaka till SM. På torsdagen var det underbart väder o jag o Nettan njöt av en picknick i skogen innan vi drog iväg mot huvudstaden. Väl framme där hade Mia o co dragit ihop till en liten uppladdningsfest på en krog o det blev ju en ypperlig start på SM-helgen. Starten o slutet blev bra men där emellan var det lite "grus i maskineriet" om man säger så... För det första var hotellrummet som en bastu o vi som gillar att sova med minusgrader... För det andra blev Ina magsjuk på fredagskvällen o lyckades bajsa ner hela vårt hotellrum när vi var o åt, den stackaren! O stackars vi fick till slut byta rum o flytta alla grejer för vi stod inte ut med lukten trots att det var städat... Hela natten var Nettan ute med Ina o vi alla låg på helspänn om någon ville ut. Detta o den tropiska värmen i rummet gjorde att de två första nätterna i stort sett blev sömnlösa. På lördagsmorgonen roade vi oss med att försöka fixa dietmat o annat åt ina o byxor till mig att springa i... Jag var trött som en tok o det kändes som att SM:laddningen var som bortblåst... I laget som var första klassen hade jag verkligen inte lyckats samla ihop mig. Dock gjorde jag en ok insats men kom av mig lite när Ogin inte väntade på mitt släppkommando på balansen o så drog vi på oss en vägran. Carro var klippan i laget o gjorde en stabil nolla. Jonna gjorde ett kanonlopp ända till slutet där hon tyvärr blev diskad. Nettan, som själv körde Ina, gjorde ett bra lopp men tyvärr 5 fel. Vi slutade på en 5:e-plats vilket var helt ok med tanske på omständigheterna. Ina verkade pigg under loppet med var fortfarande riktigt dålig i magen. Snälla Britt hjälpte oss med både det ena o andra för att få magen i form. Efter laget var det många timmars väntan innan det individuella hopploppet o tyvärr glömde jag att sova. När det närmade sig banvandring o start var jag så trött att jag bara ville somna. 10 hundar innan Ogins lopp tog jag en liten powernap för att inte somna stående... Jag lyckades dock på något vis få till tre ganska bra lopp på något sätt. Elvis krånglade jag till det för i starten, jag hade två alternativ men gjorde en tredje variant som jag inte vet hur jag lyckades reda ut. Tidsförlust där men annars helt ok. Ina gjorde ett bra lopp med där jag bara försökte hålla koncentrationen i nuet. Ogin fick också ett hyfsat lopp men han kraschade i dubbelhoppet tyvärr... Slutligen låg jag 3a med Ina o 8a med Elvis. Inte optimalt på något vis, för jag gillar att leda inför finalen, men ändå helt ok med tanke på omständigheterna. Banan var gjord o dömdes av Kenth Svartberg o jag gillade den. Starten var rolig med lite vägval o handling att klura på o resten av banan innehöll flera passager med handlingsalternativ som höll koncentrationen uppe. Ina kändes ok, trots att hennes matranson hade varit nästan obefintlig under dagen. Magen började iaf stabilisera sig.

På lördagskvällen var vi ute o åt o sedan fokuserade mest på att komma i säng. Vi sov betydligt bättre men det var fortfarande bastuvärme i rummet...

Söndagen bjöd på regn till frukost, lunch o midda minsann, vilket var lite tråkigt för mästerskapsstämningen. Men det var ju bara till att bita ihop o springa sig blöt. I laget drog vi tyvärr på oss lite för många fel o en disk så där blev det ingen toppplacering men det är alltid skoj att köra lag ändå. Jag har börjat med en märklig grej... Jag tjuvstartar...! Inte mina hundar alltså, utan jag. Även om jag har planerat något i starten med att gå ut o kalla in kan jag ibland helt plötsligt dra iväg långt innan jag har kommit på plats...! Jag känner hur det rycker i hela kroppen o jag måste försöka prata mig själv till rätta. Men ibland går det bara inte... Så hände t.ex. i lagklassen. O jag lyckades kludda till det alldeles fullständigt för stackars Ogin som inte fattade ett smack av vad jag höll på med. Jag lyckades reda ut det utan fel, men jag var ju fullständigt lost av att bara dra iväg sådär. Insåg att det verkligen hade blivit ett bekymmer o jag funderade på vad jag skulle göra åt mig själv... Tillsammans med Mailin Tångring (tack Malin! ;o) kom jag på att om jag bestämmer mig för att räkna till ett visst tal på vägen ut, så har jag något att göra när jag blir otålig... Det funkade utmärkt resten av dagen! :o) Ibland blir man ju rädd för sig själv... Nu vet jag hur endel hundar känner det...! ;o)

Till slut var det iaf dags för den individuella largefinalen. Jag var absolut inte i min vanliga mästerskapsfokus o jag fick kämpa för att koncentrera mig på både banvandringen o inför loppen. Men som tur var var det en jätterolig finalbana som jag verkligen gillade, grejer att jobba med hela vägen. Det passar mig perfekt o speciellt när jag var så okoncentrerad. Jag visste att jag hade en del tid att knappa in till Steel o framförallt Nick som låg i ledning. Jag hade inget att förlora utan körde för att vinna. Ogins lopp blev hyfsat men med 5 fel, Elvis lopp började bra men sedan fick vi fel o så tog jag om gungan när han trillade av den så vi blev tyvärr diskade. Så var det till slut Inas tur. Min uppladdning var inte alls som den brukar o jag försökte mest att inte tänka på något alls. Bara lita på Ina o hålla mig till planen. När jag stod på startlinjen var jag fortfarande inte i min koncentrationsbubbla , så jag försökte gå igenom banan o slå mig själv ett par gånger för att tagga till. När jag lämnade Ina kom äntligen mitt tävlingsmoode tillbaka. Jag satsade för fullt o körde precis enligt planen. Ina hängde på o körde för fullt hon med! Den omtalade passagen balans/tunnel var jag inte speciellt orolig för utan jag hade mest haft beslutsångest på hur partiet efter skulle påverkas av olika val. Det blev ett blindbyte o det kändes perfekt! Resten av banan satt som ett smäck o när jag kom i mål var jag supernöjd. Jag hade gett allt o kört för att vinna o kunna ge de framför mig en match. Nu diskade de sig tyvärr o ingen vet hur resultaten hade blivit annars. men jag hade i alla fall satsat allt jag hade o efter den otrologt dåliga uppladdningen var jag kanonnöjd! Jag o Ina vann SM-guld!! Kan knappt förstå det fortfarande... SM brukar inte riktigt vara min bästa tävling om man säger så.... Men det känns gött!

Tack till hela SM-organisationen för ett oerhört väl genomfört SM! Tack min bästa Nettan för all hjälp o för lånet av din superstar! Tack Carro, Jonna o Leif för trevligt sällskap o hjälp med filmning, tack Britt för massa saker o tack till Mia för en sjysst SM-uppladdning!

Valp!
Nettan, i samarbete med mig :o), ska ha en ny valp! Det ska bli så spännande o vi längtar efter att den lilla hunden ska flytta in i vår flock. Nu är de snart två veckor gamla. De är från Kennel Away to me o Sol o Key är föräldrar, så valpen blir kusin med Ina.

En av godingarna

Hela högen, en fyrtalig syskonskara

Nu ska jag ha fyra dagars kurs i Valencia, Spanien o det ska bli väldigt spännande! Tyvärr måste jag hoppa över midsommarfirandet hemma i Sverige... men jag har haft lite försmak till midsommar innan jag åkte. Först hos mina söta grannar som firade SM-guldet med svenska jordgubbar o gräddtårta innan jag åkte o sedan hos familjen Johansson/Fredriksson med grillat o sill igår kväll. Inte fy skam det!

Glad midsommar allihop!

Welcome to summer camp 2011!

2011-06-02T12:39:00.000+02:00

Invitation Agility summer camp 2011

Zeljko Gora & Jenny Damm, 26-27 July 2011

Welcome on seminar! Again, I am pleased to offer courses for Croatian Zeljko Gora. I and Zeljko will have an agility course together now in July.

Zeljko has been with the Croatian national team since 1995. His results from last year was a 3rd place at the European Open in the Czech Republic with his 20-month-old BC, a seventh-place at the World Cup with the same dog, and a second-place with his maliniois at the World Cup for Belgian shepherds. He is an incredibly talented dog trainer and very popular instructor. Read more about him at his website: http://www.zeljkogora.com/

Course: The content will focus on finding a working relationship with your dog through a simple o effective handling. In this way, you should be able to optimize the way and drive for you and your dog. We will be working on tight turns at full speed! In addition, we review how to best plan the course-walk and how your training schedule should be focused.

Location: We will keep to my training plan in Asige lying between Falkenberg and Halmstad in Sweden

Time: 26-27 July 2011

Accommodation: There is an overnight room with kitchenettes to rent:

http://www.lotushallen.se/

Other accommodations can be found here: http://www.asige.se/

Camping with electricity, close to the training place is also available: slattelyngagard@bredband.net

Price: 1900SEK for two days with the dog. 300SEK/day for listeners. Breakfast, lunch and dinner, and coffee / refreshments during the day, is included.

Structure: Participants will be divided into groups based on their level as far as possible and have training with both instructors during the two training days. Is there a basis, then a special foundation-group will be designed. In that one, we will focus on the essential foundation training for puppies, young dogs or for those who simply want to improve their grounds to the already experienced dog. Here we put the weight of the various basic exercises for motivation, turns, forward drive, contact fields, body control, slalom, focus/concentration and understanding and learning of different verbal handling commands.

If you are interested to enter, please email me as soon as possible at: jenny@lotuseducation.se, and you will get further info!

Welcome!

Best wishes, Jenny Damm

Lotus Education

Välkomna på årets sommarkurs!

2011-06-02T11:31:00.002+02:00

Inbjudan till Agilitykurs

För Zeljko Gora & Jenny Damm, 26-27 juli 2011

Välkommen på kurs! Återigen har jag nöjet att erbjuda kurs för Kroatiske Zeljko Gora. Jag och Zeljko kommer att ha en agilitykurs ihop nu i juli.

Zeljko har varit med i Kroatiska landslaget sedan 1995. Hans meriter från förra året var en 3:e plats på European Open i Tjeckien med sin 20 månader gamla BC, en 7:e-plats på VM med samma hund samt en 2:a-placering med sin malle på Belgar-VM. Han är en otroligt duktig hundtränare o mycket populär instruktör. Läs mer om honom på hans hemsida: http://www.zeljkogora.com/

Kurs: Innehållet kommer att fokuseras på att du ska hitta ett samarbete med din hund genom en enkel o effektiv handling. På så vis ska du kunna optimera vägen o farten för dig o din hund. Vi kommer att jobba för tajta svängar i fullt tempo! Dessutom går vi igenom hur man bäst planerar sin banvandring o hur ditt träningsupplägg bör fokuseras.

Plats: Vi kommer att hålla till på min träningsplan i Asige som ligger mellan Falkenberg o Halmstad.

Tid: 26-27 juli 2011

Boende: Det finns ett övernattningsrum med pentry att hyra: http://www.lotushallen.se/ övriga boenden finner du här: http://www.asige.se/

Campingplats med el, i anslutning till träningsplatsen kan också erbjudas . slattelyngagard@bredband.net

Pris: 1900kr för två dgr med hund. 300kr/dag för åhörare. Frukost, lunch o middag, samt kaffe/fika under dagen, ingår.

Upplägg: Deltagarna kommer att delas in i grupper utifrån nivå så långt som möjligt o ha träningspass hos båda instruktörerna under de två kursdagarna. Finns det underlag så kommer en särskild foundation-grupp att utformas. Där kommer vi att rikta in oss på den viktiga grundträningen för valpar, unghundar eller för de som helt enkelt vill förbättra sina grunder på den redan erfarna hunden. Här lägger vi vikten på olika grundövningar för motivation, svängar, framåtdriv, kontaktfält, kroppskontroll, slalom, fokus o koncentration samt förståelse för o inlärning av olika handlingskommandon.

Anmälan: Om du är intresserad av en kursplats, mejla mig så fort som möjligt på: jenny@lotuseducation.se, så kommer du att få vidare info!

Varmt välkomna! Mvh Jenny Damm Lotus Education

Lotus - gammal som gatan!

2011-05-27T13:25:00.001+02:00

Lotus har precis fyllt 15! Igår hade han sin femtonde födelsedag, det är inte illa... tänk 15x7 i hundår, det är 105 människoår det. Han är en pigg o glad 105-åring, trots att han hör o ser lite sämre nu. Tänk så otroligt mycket vi har upplevt ihop, Lotus o jag. Han har liksom alltid funnits... Eftersom jag fick honom när jag fortfarande var tonåring har han ju varit med under så många perioder av mitt liv. Han har jobbat på veterinärklinik, ålderdomshem, i skolan, pluggat på universitet, varit kurshund mm. O han har verkligen varit med o varit en del av alla dessa ställen. Alltid i centrum på något vis... ;o) Han kommer är o förblir den mest speciella hund i mitt liv... Jag är själv på Finnbo o håller kurs nu, så jag kunde inte vara med på festen igår... men jag gjorde en liten födelsedagsfilm till honom:

Landslagsuttagning

Nu är årets landslagsuttagning färdig, för två veckor sedan var det dags för alla agilityekipage att ge järnet för att få representera Sverige på VM o NM. Helgen före var det tävling i Oxelösund o jag o Nettan åkte dit med alla hundar. Det har gått hyfsat under våren men inte så där riktigt toppen o framför allt har jag inte haft den där sista kämparviljan o glädjen... Inget man riktigt kan ta på utan bara mer en känsla. Men på lördagen i Oxelösund tog jag o Nettan oss en genomtänkare o redde ut mina mål o tankar. På söndagen kändes allt helt annorlunda o den känslan satt kvar till helgen efter :o) Intressant måste jag säga, hur mycket den mentala biten kan påverka... Det är inte bara agilityteknik som behövs tränas :o) Jag hade den roligaste helgen på länge under landslagsuttagningen o jag var supernöjd med alla våra duktiga hundar. Det är mest en sak jag får försöka göra något åt... att försöka hålla mig på fötterna, stackars Ogin fick lida för sin klumpiga matte... ;o) Nu är det klart att Ina är ordinarie både individuellt o i lag till både VM o NM o Ogin är första reserv. Det ska bli riktigt skoj i Frankrike, jag längtar!

Video från uppladdningen i Oxelösund:

Video med Ina från uttagningen:

Video med Ogin från uttagningen:

Just nu är vi som sagt uppe på Finnbo för årets kurser, alltid lika mysigt med trevliga människor, roliga hundar o Mats goda mat :o) Nu är det bara två kursdagar kvar, tiden springer iväg som vanligt... På söndag kväll kör jag ner till Nettan, lämnar av hundarna o åker till Irland på måndag morgon. Jag hoppas att vulkanen håller sig lugn tills dess...

Analys

2011-05-06T07:04:00.001+02:00

Vi har fått tillökning på gården! En highland cattle-kalv o tre pappillonvalpar. Hur söt får man bli?

Man vet knappt om man har kor eller brunbjörnar bakom huset längre... ;o)

Jag har köpt nya får. Jättefina o bra att valla... Men, de rymmer så fort de får tillfälle! :o( Igår kom jag minsann på damerna o skickade Elvis att stoppa dem. Sedan stannade de faktiskt inne resten av dagen :o)

Jag älskar mitt hem! Detta är utsikten när jag äter frukost på min altan. Man kan ju klart ha det sämre ;o)

Jag har funderat mycket på vilka vägar som är snabbast i vissa situationer... det är inte alltid så lätt att veta. Jag försöker tänka på vägen till hindret, vägen från hindret o vilken som är kortast. Om det skiljer mycket i längd brukar den i regel vara snabbast. Men om det inte skiljer så mycket i meter så är det inte alltid solklart vad som går snabbast.

Efter senaste tävlingen gjorde jag en liten analys... Håll till godo!

Crufts o massa annat :o)

2011-04-25T00:30:00.003+02:00

I början på mars åkte jag till Turkiet. Det var en otroligt rolig o häftig upplevelse. Turkiet hade ännu inte satt igång sin agilityträning innan jag kom dit så min kurs var liksom början på Turkiets agilitykarriär o en start för dem i n i agilityvärlden! Det var en mycket speciell känsla att få vara med om en sådan grej! Uppgiften var kanske något stor för en helg... Det var bara en kvinna, Sharon, som hade tränat agility förut. Hon hade flyttat från USA till Turkiet för fem år sedan o trott att hon aldrig skulle hålla på med agility igen. Av en slump fick hon nys om min kurs, blev jätteglad o anmälde sig! Som sagt, alla andra var helt gröna vad det gällde agility o i största allmänhet vad det gällde hundträning... Jag insåg ganska snart att mitt uppdrag krävde en rejäl energi o arbetsinsats, något utöver det vanliga för att vara mer precis...! För det första var rasutbudet kanske också något utöver det vanliga, vad sägs om rysk terrier..? Har ni sett en rysk terrier någon gång? Ja, den har alltså inte mycket till terrierdrag i sig, mer som någon blandning av mastiff, blodhund o jag vet inte vad. Sedan var det allt från bullterriers till hårt avlade utställningsschäfrar o tjocka retrivers... o en o annan hund med bra potential med fakktiskt. Utöver det var det då träningsutrustningen... Tre kursister kom med stackelhalsband första dagen... och den vanligaste metoden för många hundtränarer i Turkiet är skrämmande nog elhalsband... o det kan ju tilläggas att de flesta hundtränare inte ens har hund! Fråga mig inte hur den ekvationen går ihop. De berättade om en tränare som hade använt elhalsband där hunden dog, av smällarna på huvudet i golvet varje gång den fick en stöt... Det var verkligen en helt fruktansvärd historia o jag fick helt ont i hjärtat av att höra den... Ni kanske förstår vart jag fick börja... Men det positiva i det hela var att alla hade en enorm entusiasm o vilja att lära sig o utvecklas. Alla som var på kursen älskade verkligen sina hundar o det var bara brist på kunskap som gjorde att de hittills hade använt stackel.

Det var bara till att börja från scratch. Med relationen, belöningar, lek o klickerträning. Sedan blev det ganska mycket vardagslydnad o så förstås agility. Framförbyten, bakombyten o kontaktfält t.ex. var alla helt okända begrepp för dem så jag gjorde mitt bästa för att på ett enkelt sätt få dem att ta in så mycket information som möjligt på en helg. Lyckligtvis hade vi Sharon o hennes hund som var ganska duktiga o som jag kunde ha som demohund för att skapa en bild av vad jag försökte förklara o varför det var viktigt att träna vissa saker. Jag lade upp det som små workshops över hela stället o så fick de jobba två o två på de olika stationerna. Det var stationer med lek/inkallning, sväng runt hinderstöd, framåtsändadnde, tunnlar, slalom, gungan, nostarget, starter o små kombinationer med hinder. Det tränades frenetiskt o jag fick med jämna mellanrum påminna dem om att de var tvugna att ta en paus med hunden då o då.... Ett hundfoderföretag var med som sponsorer o de var minst lika engagerade som de andra kursdeltagarna över Turkiets introduktion till agilityvärlden!

På söndagskvällen planerade jag en liten tävling för att de skulle få träna på banvandring, domartecken o för att förklara lite kort om vad som behövs i organisationsmässigt på en tävling osv. Det var mer komplicerat än vad jag kunde tänka mig för dem att bara gå en banvanding... sådant som vi tar lite som självklart liksom. Och det var bara ett ekipage som kunde delta, Sharon o hennes X. Men jag tyckte att det kändes lite trist att bara ha en deltagare på avslutningstävlingen, så jag fick en idé. Alla fick gå banvandringen o alla fick starta i tävlingen, med en o samma jäkligt snabba hund. Det blev rättvist med, för det var samma hund till alla. Den stackars hunden fick springa ca 25 lopp o flåsade lite i slutet av startfältet men den hade kul!! :o) Dock tror jag att Sharons BC vann över den blonda lilla terriern i svarta trikåer. Men nu har den ju börjat löpträna igen så nästa gång kanske den ändå är snabbast...! ;o)

Sammanfattningsvis så var det en helt fantastisk o oförglömlig resa på alla sätt. Människorna, kulturen o kursen i sig o så då att detta var början på Turkiets agilitykarriär. De har verkligen kommit igång med sin träning o jag hoppas att de snart kan ha sin första tävling.

Frukost vid havet

Resturangpersonalen preparerar kvällens bläckfisk med en för mig okänd teknink...!

Ett besök på Ersels segelbåt, nostalgi, jag saknar seglingen!!

Ephesus - en fantastisk stad från antiken

Världens största pussel! Snacka om tålamod!!

Svalkande färsk juice :o)

På kvällarna roade vi oss, bland annat med kort-trix o att spå om framtiden... :o)

Vi tränade driv, motivation o förarfokus!

Eftersom vi bara hade en hund som kunde agility så fick jag ställa upp...

...många raser var representerade...

Svängträning

Inklickning av en bullterrier

Motivationsträning

Träning av en rymningsbenägen schäfer

Nosdutt

Demonstration av bakombyte med den enda agilityhunden i Turkiet

Efter kursavslut blev jag avtackad med tal o presenter :o)

Polen

Försöker balansera upp "nutid" o "framtid" hos en kursdeltagare i Polen :o)

Hunden i vänstra hörnet var helt galen men vilken potential den hade! :o)

Svängträning, hunden ska svänga först o sedan landa.

Instruktioner inför en start, Raider är på G ;o)

"Agility is like dancing..." ;o)

Italien

Helgen efter Polen var det dags att åka till Italien :o). Lite oplanerat blev det att Ogin fick följa med. Det var så himla skoj att få ta med en hund. Dels som sällskap men det underlättar oxå när man ska förklara saker på kursen. Ogin är en perfekt kurshund, han är alltid redo att visa det han kan med ett leende på läpparna o däremellan minglar han omkring o charmar både hundar o förare ;o). På mornarna var vi ute o sprang o redan vid 6-tiden höll vi på att svettas ihjäl. framåt lunch steg temperaturen till över 35 grader..! Som tur var fanns det en sjö på platsen där hundarna kunde bada. Sammanfattningsvis hade vi en fantastisk resa med jätteroliga hundar, god mat, skönt väder o underbara människor. En återresa ska planeras så snart som möjligt!

Crufts

Vi hade verkligen längtat efter resan till Crufts! Det hade varit mycket meck med resan för det är så komplicerat att resa till Storbritannien, speciellt flyg. Jag har kört streckan till Birmingham många gånger innan o det tar ca 24 tim vilket vi inte var så sugna på så jag pusslade ihop en annan färdväg. Jag åkte till Nettan o lämnade mina andra hundar hos hennes kära sambo o kompisen Jecca. Jecca tog sina bruna favoriter o Nicklas de andra ;o) Tack båda två för hjälpen! Det var lite pusslande även med detta eftersom Zaa skulle ha sin rehabilitering med massage o grejer... Sedan skulle vi ta tåget från Hässleholm till Kastrup där vi skulle flyga till Bryssel. I Bryssel skulle vi hyra en bil o ta oss via Calais-Dover o vidare genom England till Birmingham. Jag reser ju ganska mycket o alla tåg o flyg brukar gå utan större problem, trots snöstorm o annat. Men nu när Nettan var med började det med att tåget var försenat o när vi kom till Kastrup upptäckte vi att vårt flyg var inställt... o vi hade blivit ombokade på ett tidigare flyg (som vi redan missat) utan att de hade informerat oss..! Nåja, det hela löste sig till slut med att vi fick vänta 5,5 tim på flygplasten o därmed ringa runt till hyrbilsfirma, boka om färjan o meddela hotellet att vi skulle komma mitt i natten... men iväg kom vi o Ina klarade flyget galant. Piece of cake tyckte hon :o). Sedan hämtade vi ut vår lilla bil... det var så svårt att se på bilderna hur stora de var o buren skulle ju få plats, men jag hade nog överdrivit lite i storlek... jaja, vi behövde inte trängas ;o). På vägen fastnade vi i bilköer på grund av vägarbeten, så vi var inte framme förrän 2 på natten. Då var sängen skön! Dagen därpå gav vi oss iväg till Crufts. Även om jag har varit där tidigare är det alltid lika roligt! Vi såg på freestyle, agility, flyball, terrier-race, militär-show, golden-show... ja allt möjligt! Å så blev det lite shopping med :o). Vi skulle inte tävla förrän på lördagen, så vi minglade runt o njöt i två dagar först.

Tävlingsdagen
På lördagen var det dags för den internationella klassen, äntligen! Jag o Ina värmde upp utanför mässan på lite gräs med några träd o en liten mur. Perfekt för handling o kontaktfält! Jag kände mig laddad o lagom nervös. På banvandringen hade jag funderingar om passagen innan säcken... skulle jag göra en jakko eller en vanlig innersväng... Nej, tänkte jag, hon svänger så bra jag krånlar inte till det utan gör en vanlig sväng. Tyvärr startade jag redan som nr 3 o hann inte se att alla, t.o.m. de långsammaste hundarna nästan landade i långhoppet o drog mot det i förflyttningen till säcken. Hade jag sett det hade jag omvärderat mitt beslut, men nu höll jag ju mig till min plan. Loppet började o slutade mycket bra men där i mitten, före säcken blev det tyvärr en disk... :o( Jag hann inte blinka förrän hon var över långhoppet! Man var tvungen att springa runt ett hinder på vägen o när jag jorde det missuppfattade hon situationen. O jag hade helt enkelt felvärderat det hela. Synd, annars gick hon som en klocka. I lopp två fick vi till ett nollat lopp men där tog jag lite fel beslut igen. På banvandringen glömde jag att checka ett av tre alternativ som jag funderade på efter balansen. Så det blev att jag valde två bakombyten o det bromsade tyvärr upp o svängde henne lite för mycket. Trots det kom vi tvåa, bara 2/10 sek efter Daisy Peel från USA. O jag var extra nöjd med den tiden med tanke på att Daisy har RC o ett bra lopp. I sista loppet var det en bana som jag äntligen verkligen gillade. De två första var ok, men den sista banan älskade jag! Massor med svängar o andra klurigheter. Jag var laddad till tårna o det var Ina med :o) Vi startar o får till alla vägar riktigt bra, jag pressade henne o allt gick som på räls, ända till gungan. Hon kom från en raksträcka med 100 km/h upp på gungan o försent insåg jag att hon kanske hade behövt ett litet hjälpkommando med tanke på att de har sandade balanshinder o de är mycket halare än de vi har med gummi eller matta. Hon försökte stanna men gled precis av några centimeter innan den slog i marken. Riktigt synd men trots det var det ändå det loppet jag var mest nöjd med o Ina hade snabbast tid, denna gången bättre än Daisy som då hade RC. Trots att det resultatmässigt bara blev en 2a-plats var jag nöjd med många saker. Ina kändes stabil o med på allt, det vara bara mina planeringsmissar som gjorde att det blev stolpe ut. Min egen inställning var oxå till belåtenhet, jag satsade allt o hade riktigt skoj. Extra kul att se hur den lilla hunden kan matcha tiderna i ett lopp som jag är nöjd med. Innan har det inte kännts som att vi har fått till något superlopp internationellt så jag har inte riktigt kunnat jämföra hennes tider fullt ut.

På söndagen var det mycket agility att se på o på kvällen började finalerna. Vi har alltid åkt hem innan för man behöver speciella biljetter för det men i år fick vi tag på två stycken o var förväntansfulla inför kvällen. Men så snopet... Kön var alldeles för lång in till arenan o vi hann aldrig in innan det började, så det blev till att titta på agilityfinalen på storbilds-TV... En som imponerade var Dawn Weavers running contacts med sina hundar som var av flera olika raser o storlekar. Något som inte imponerade var engelskmännens slalomingångar... De flesta krånglade till det o få vågade lita på sina hundar o skicka in dem, märkligt på så hög nivå.

Hm... man kan se allt på Crufts...!

En utställningsborder... hm, vilka egenskaper försöker de bevara från ursprunget...??

Prinsessan vilar i hotellsängen med sitt nya halsband

Nettan väntar på ett handgjort, egendesignat läderkoppel till Wilma...

Ina-pina o jag med vårt pris :o)

Zaa

Hans rehab går väl nåot framåt men inte så mycket som jag kanske kunde önska. Det är jobbigt, riktigt jobbigt... Men nu får han i alla fall vara med på något längre promenader o det har bara blivit bättre av det :o) I mitten på maj ska jag tillbaka till veterinären. Vi hoppas nu på att problemet är muskler och/eller liament, inte leden... Vi får se...

Diverse tävlingar

När vi kom hem från Crufts var det Malmö int. I år hade de rivit mässhallarna o satt upp provisoriska mässtält. Men banan hade mycket bra underlag, packad sand. Roger Pettersson dömde o det var roliga banor han bjöd på. Ina gcik kanon o vann båda klasserna. Elvis kom tvåa i agilityklassen o stackars Ogin fick inga resultat för jag sjabblade till det lite för honom. Och så har det varit lite hela tiden de sista tävlingarna tyvärr, vi är inte riktigt i fas liksom... men det som är roligt är att A-hindret verkar fungera superbra! Jag har tränat om det till springande under vintern o peppar, peppar... han har satt det på alla tävlingar hittills :o)

Sedan dess har vi oxå varit i Nybro o nu i Skurup. Ina känns väldigt bra. Det fattas lite till den säkerhet som vi hade i höstas men vi jobbar oss uppåt :o) Elvis går riktigt fint och kan fortfarande mäta sig med ungdomarna. Ibland hittar han på lite nya hyss... nu när han snart ska fylla 10... ;o)

Skurup

Sophie kommer till Lotushallen!

2011-04-18T12:19:00.000+02:00

Den uppskattade o mycket duktiga hundfysio- o equiterapeuten Sophie Ericsson kommer till Lotushallen den 11 maj! Passa på att kolla eller behandla din hund nu när säsongen har kommit igång. Vanligtvis håller hon till utanför Ljungby men hon kommer nu att komma till oss men jämna mellanrum.

Sophie har en gedigen, lång o bred utbildning inom både human-, häst- och hundsidan. Hon har jobbat som idrottsmassör i 15 år o sedan 13 år tillbaka har hon arbetat med hundar. I behandlingen använder hon sig bl a av massage, stretching, laser, manuell manipulation o örtterapi. Vill du läsa mer om Sophie, hennes arbete o utbildning, klicka här!

Om du vill boka tid hör av dig till Jenny e-mail: jenny@lotuseducation.se tel. 073-1565268 eller Sophie e-mail: sophie@hastohalsa.com tel. 070-65 22 571

Haj o en gul badanka

2011-02-24T11:44:00.001+01:00

Tänk vilket drömjobb jag har!! Alla dagar är roliga men vissa är fantastiskt roliga! I helgen hade vi kurs i Lotushallen, fyra entusiastiska Bollnäsare o två lika entusastiska västsvenskar samlades o blev drillade i två dagar. Vi tränade inte bara agility utan vi kom också in på lite andra saker som faktiskt påverkar agilityn i sin tur. Som att kunna ha hunden lös när andra tränar, att man ska kunna träna med en koncentrerad hund när andra tränar, hur den ska beté sig mot andra hundar/folk osv. osv. Denna typ av träning bara älskar jag!! Ibland funderar jag på att ta mycket mer allmän hundträning... men man vill ju hinna med allt... I alla fall så utvecklades alla deltagarna helt otroligt! Det riktigt pirrar i kroppen när man ser hur både hund o förare tar riktiga jättekliv framåt på nolltid, det gör mig lycklig! :o)) Vi hade två kanon-dagar med många skratt o massor med rolig träning. Tack alla som var med!!

Gamle gultand njuter i sin korg med sitt får. Man kan både ha det som kudde o leksak!

Ja, o så har jag varit i Japan, ett annorlunda men oh så trivsamt land! Jag o Zeljko från Kroatien skulle ha kusrerna ihop. Vi träffades i Paris o åkte sedan ihop till Tokyo. Vi hade en galet rolig resa, personalen på airfrance var toppen. Jag tror jag skrattade hela vägen till Japan, 13 timmar i luften gick förvånandsvärt snabbt! I Tokyo blev vi hämtade av Atku oTakumi från Nagata Dog School o Kat, som hade hjälpt till att organisera kursen o hålla kontakt med oss för han kunde bättre engelska.

Första dagen åt vi bara god mat o bekantade oss med Japan, människorna o platsen där kursen skulle hållas. På kvällen hade vi ett kortare träningspass med några hundar o redan då fastnade jag för ett otroligt duktigt ekipage. En riktigt talangfull kille som jobbade hos Nagata o som körde en hund som var Takumis. Senare insåg vi att dessa linjer gav riktigt fina hundar. Snabba som tusan, arbetsvilliga o bra byggda. De flesta hade en go "makaroni-kropp" som jag kallar det, någon enstaka var av den lite stelare typen. Men generellt var jag imponerad av dessa hundar. Ja, det fanns mycket bra hundar här, mer än vad jag hade trott! O agility i Japan är stort, flera tusen utövare! Iofs inte så konstigt med tanke på att de är 120 miljoner invånare...

Maten i Japan var som jag hade förväntat mig, supergod! Vi åt allt möjligt konstigt o doppade det mesta i soya o andra såser. Jag gillade allt förutom ostron o några råa fiskinälver... varför äter man sån't!? Ja, jag smakade faktiskt på allt, men ostron o råa inälver tycker jag var helt klart onödigt att äta. Smakade knappt något o det var mest slemmigt. På en resturang serverades val o även den hoppade jag över... det kändes oerhört fel att äta val. De sa att det bara var valar som var fångade i forskningsyfte o det serverades bara på vissa resturanger... men nej... det hjälpte inte. Att äta val känns bara fel helt enkelt. Jag hade funderat på det där med att äta hund, gör de det i Japan...? Nix pix för alla som tror det. I Japan äter man INTE hund, för Japanerna är det lika främmande som för oss svenskar. Det är framför allt i det stora landet Kina man gör det.

Här var vi på en resturang som hade en grill mitt i bordet. Det kom in minst 100 olika rätter som skulle tillagas på bordet o doppas i små såser...

Råbiff... :o/ Inget för en vegetarian o verkar inte vara så uppskattat av en köttätande kroat heller... ;o)

Busy, busy måltid! Vi hade fullt upp med all mat som kom in...

...o med all konstig mat som skulle undersökas o fotas...

I Japan tar man av sig skorna när man går på resturang. Små skåp finns att förvara dem i. Japan är renlighetens land o man tvättar sina duschhanddukar VARJE dag!

Ostron. En överskattad maträtt...

Råa fiskinälver. Varför äter man det!!?? Det smakar inget. Bara slemmigt.

Shabu-shabu. Gott! Här kokar man olika råvaror i några sekunder o doppar sedan i god sås.

Hemma hos Atku o Takumi. Sushi-middag. Lägg märke till bordsgästen på kortsidan. En mycket humoristisk hund!!

Grillning på bordet, gott!! Grönsaker, tofu o tonfisk.

Fermenterade soyabönor... inte min favorit...

Japaner är ganska speciella. De är helt super-ambitiösa vad det än gäller, jobb eller agilityträning, oavsett vad så satsas det 110% o de försöker alltid göra sitt absolut bästa. En liten episod som var vanlig på resturangerna sa ganska mycket om mentaliteten hos folket i Japan: Vinkade man till för att be om lite vatten eller så, kom kyparen springande, även om det så var 3 meter till bordet, för att man skulle slippa vänta...!!

Ett av kursgängen, Zeljko-san o Jenny-san (som vi kallades...)

Kursdags

Det var 20 hundar per dag o en massa åhörare, uppdelade på oss två instruktörer. Alla var superintresserade o ville höra allt man sa, kul att jobba då! Vi hade var sin översättare för de flesta hade mycket ringa kunskaper i det engelska språket. När man förklarade någonting för en kursist sa de -"Haj... haj...haj...haj...!" :o) efter typ vartannat ord, med ett stort leende på läpparna o så bugade de sig artigt i takt med hajandet. Haj är typ som vårt okej o de var så innerligt artiga o var villiga att slå knut på sig själva för att göra sitt bästa hela tiden. I början tycktes de nästan lite rädda o de var ganska tystlåtna, men efter ett tag fick vi dem att slappna av lite o till slut hade vi rikitigt roligt! Jag fick det förklarat senare att de flesta faktiskt är lite rädda. Det är nämligen inte ovanligt att de får en smäll om de gör fel flera gånger i rad o instruktören pratar vanligtvis inte med kursisterna utan till en assistent som sedan förmedlar till den som tränar...! Ojojoj... lite skillnad från här hemma kanske...

Banvandring... o morgongympa... japaner är ambitösa människor! ;o)

Mer banvadring o peace-tecknet, som är väldigt poppis vid fotografering i Japan... ;o)

En japansk jack russel, en underbar liten hund som kursen till ära hade en Sverige-tröja o ett halsband från Björks!! :o)
Jag träffade två helt underbara jrt i Japan... jag har terrier-abstinens!! Vill ha, vill ha!!

Det fanns många duktiga ekipage o jag njöt av varje kursdag. Det som vi jobbade allra mest med var att de skulle vara tidigare med det mesta. De var sena med både kommandon o kroppsignaler o var allmänt för försiktiga (kanske inte specifikt för just Japaner... ;o) o de förklarade det med att de var rädda för att hunden skulle riva. Men till slut fick jag tvingat dem att springa fortare o vara myyycket tidigare med alla signaler!! Jag ville också att de skulle tänka mer på karate för stilen var lite för mycket yoga liksom... :o) Jag tror att mitt budskap gick fram... ;o) Ska nog använda den liknelsen oftare på kurser. Det beskriver rätt så bra vad jag är ute efter!

De hade sparat tre valpar från samma linjer som jag nämnde innan. De hade fått riktigt fina namn: Jenny, Zeljko o Lisa...! ;o)

Jenny. Syster till Zeljko o Lisa!

Vi fick massor av väldigt fint inslagna presenter, man blev alldeles överväldigad!

De verkade alla väldigt nöjda med de fyra kursdagarna o vi fick förfrågan om att komma tillbaka :o). Jo, Japan vill jag gärna åka till igen!

Nettan hade det ju roligt de sista dagarna vi var iväg... Ina löpte o Wilma kom igång hon med. Alldeles perfekt tyckte mina grabbar...! O så hade hon ju Zaa med, som skulle rehab-skötas o lindas in i bomull. Till råga på allt fick han infektion efter kastrationen innan jag åkte. De hade gett honom en på tok för liten tratt så han hade kommit åt att slicka på nätterna i buren när jag låg o sov. Jag fick åka akut upp till min bästa kusin-veterinär som hjälpte mig o bara skrattade åt trattens storlek. Vad trött jag blir att man i princip måste vara veterinär själv för att hålla koll på att saker går rätt till. Inte nog med att stackaren nu hade opererats tre gånger o har fått ha ett helt igenom dötrist liv de senaste 1,5 året, nu var han tvungen att tvättas o smörjas på en ond såryta, ha världens största tratt o äta antibiotika... Tyckte synd om både Zaa o Nettan när jag åkte. Men varken min bästaste vän, hennes familj eller Zaa klagar någonsin. Jag gillar dem stark o är väldigt glad att de finns hos mig!!

Stackars Zaa... med tillräckligt stor tratt...!

Melodifestivalen

När festivalen kom till Göteborg drog vi ett tjejgäng med agilitynördar o vanligt folk dit för en heldag. Solen sken o allt var toppen i Göteborg. Den enda smolken i glädjebägaren var bara att röstningen inte blev som jag ville. Trots att jag är van vid det (så är det nämligen jämnt) blir jag så himla irriterad när det inte blir som jag vill...! :o((( Jag tyckte att the Moniker o Christian Walz var outstanding. Men det tyckte inte resten av svenska folket. (O jo, jag röstade faktiskt, med numret som skänker pengar till radiohjälpen... ) ok, the Moniker gick till andra chansen... men det var inte nog. Hur som, vi hade en superdag i Götet! Tack alla som var med för en bra dag!

Sötaste Zaa o hans badanka... ;o)

Zaa simmar lungt...

Nu har vi kommit igång med simningen ordentligt. Tre gånger i veckan åker jag till Hund i Harmoni i Kungsbacka o det är underbart att få göra något med Zaa, trots att det är ganska långt att köra. Han stortrivs i bassängen o simmar så himla lungt o duktigt. Hund i Harmoni är ett toppenställe o jag är så tacksam att det finns! Inget ont som inte har något gott med sig, mina andra hundar tycker det är riktigt party att simma tre gånger i veckan!

Friskvårdsim, pappi o brune broren älskar det!

Lotushallen

Nu har vi fått hem två fina bord till hallen! Jag beställde dem av två anledningar. 1. Mina hundar får alltid debutera på bordet på VM. Det känns sådär. 2. De är perfekt till träning av gunga o balansbom, både till nybörjare o finslipning! Så ett tips till alla er som tränar i Lotushallen, använd våra nya fina bord o gör träningen enkel o rolig!! Ett lydnadshopp kommer snart o nya tunnelhållare är beställda. Så 12 stycken sadelväskor till tunnlarna finns nu till salu för ett bra pris!

Det har varit full rulle i hallen. Bland annat har det varit folk från både Danmark, Tyskland o Bollnäs på kurs. Roligt med långväga gäster!

Lunchtime vid sjön. Mina bästa grannar har fixat korvgrillning i strålande solsken. Kan det bli bättre?

Hundarna roar sig på isen

Jonte funderar på ett litet hopp...

Tyska Madeleine med hund o barn. En vecka i Lotushallen kan man lätt roa sig! ;o)

De är små på bilen men det är fyra älgar! Tyskarna såg dem med. Kan det bli en bättre fullträff för tyskar på Sverige-besök...?

Lotusshopen

Det finns möjlighet att köpa leksaker, mini-gungor, slalombågar, Back on Track-täcken mm. när du kommer till Lotushallen. Du kan betala direkt eller få det på faktura, hör av dig om det är något du är intresserad av!

Nu drar det igång...

med resor o tävlingar! I helgen ska vi den lilla nätta biten upp till Hudiksvall för att stilla tävlingsabstinensen. Om vi fryser ihjäl spelar ingen roll. Vi är tävlingssugna!! De senaste två tävlingarna var VM i början av oktober o My Dog efter nyår... två tävlingar på fem månader, det är på tok för lite! På fredag drar jag o Nettan norrut o på vägen ska Zaa simträna o få laser. Man får förena nytta med nöje :o). Det ska bli riktigt roligt att träffa alla agilitynördar igen o så ska det förstås bli grymt kul att tävla!!!

Nästa helg ska jag till Turkiet o det ser jag verkligen fram emot! Jag vet inte alls hur det kommer att bli för de vet ju knappt vad husdjur är i det landet o det är jag som har talat om vad man behöver för hinder... men de verkar super-positiva o sugna på att få igång agilityträningen där!

Helgen efter det är det dags för CRUFTS! Nu är det några år sedan jag var där sist så det ska bli såå spännande! Den lilla svarta är bokad på planet, tillsammans med mig o Nettan, från Köpenhamn till Bryssel o sedan ska hon få åka hyrbil över Calais-Dover o vidare upp till Birmingham. Det har varit otroligt mycket administrativt arbete med bokningar o annat inför denna resa. Men nu börjar allt bli klart o vi är laddade till klospetsarna!

Tredje gången gillt...?

2011-01-15T14:36:00.006+01:00

Världens sötaste Zaa har blivit opererad - för tredje gången gillt...

Jag hoppas att detta ordspråk stämmer. Hoppas, hoppas, hoppas. I måndags åkte jag, Zaa, Ina o Ogin tåg upp till Västerås o Maria för att få Zaa's bog undersökt av vet Lennart Sjöström på Strömsholm o Stefan på Redog. Jag har Ina för Nettan är i Sälen o min kära mor fick passa Elvis o min kära granne hade Lotus för att det inte skulle bli allt för många hundar på tåget. Zaa har blivit bättre men helt klart inte bra. Efter undersökningar så kom vi överens om att göra en artroskopi för att se hur leden hade läkt o eventuellt göra ytterligare ingrepp. Musklerna konstaterades oxå mycket korta o spända så något var uppenbart inte som det skulle. Så på tisdagen åkte jag o Maria till Strömsholm för att lämna in min lille guldklimp. Jag tyckte så synd om honom.. Han är så skön den lille hunden, alltid lika positiv. Jag lämnade över honom till personalen o han travade hoppfull iväg med den okända tjejen. Sedan var det bara att vänta på att Lennart skulle ringa o berätta vad han hade sett o gjort... Lååånga timmar.

Vi åkte med de andra hundarna o tränade i Kungsörshallen för att fördriva tiden o aktivera resten av gänget. Kul att se hallen. Bra underlag o fin hall! Men något jag insåg att jag uppskattar med Lotushallen är att man inte behöver plocka fram o bort hindren... Vi tränade bl.a. några passager från MyDog som definitivt behövde finslipas. Sedan tog vi tiden i en start där det fanns ett intressant vägval. Just i denna situation skiljde det inte mer än 1/100 sekund. (den gröna vägen var snabbast) Visst, en hundradel kan vara avgörande men skillnaden kan ju oxå bero på knapptryckningen...

Vilket håll går snabbast? Avståndet mellan #3 o #4 var lika lång men den gröna vägen, åt vänster är mer naturlig o snabbare samtidigt som den röda vägen gav en bättre o mer naturlig väg till tunneln. Man får ju ta i beaktande oxå hur bra ens hund är på de olika svängarna. Hur tajt den kan bli, vilken fart den brukar ha osv.

Efter lunch ringde äntligen Lennart men det var väl med blandade känslor jag tog del av informationen. Leden hade varit kraftigt inflamerad, musklerna förkortade o en del av OCD:n hade fortfarande inte kunnat läka. Troligtvis för att det första gången gjordes så dåligt o att leden vid andra operationen var riktigt illa däran. Så Lennart fick skrapa bort det benlager som fanns på den oläkta delen o göra nya microfrakturer så att nytt ärrbrosk ska kunna bildas... Lennart var halvpositiv men Stefan o Maria på Redog är mer positiva o har gett mig ett detaljerat o strikt rehab-schema. Nu är det hårdsatsning igen. Vi är tillbaka på ruta ett men han bara måste bli bra. Shit vad jag älskar den hunden. Jag vill bara att han ska bli bra nu o få ett normalt o roligt liv. Jag har bokat in simning hela våren, han kommer att få behandling av Sophie o om tre månader ska jag tillbaka till Lennart o Stefan. Då hoppas jag verkligen att det kommer att vara positiva besked de har att ge mig. Men det är ju bara till att inse faktum. Jag är glad om han kan få ett hyfsat normalt liv. Förmodligen kan han bli en fungerande vallhund o kommer han bli så bra att han kan träna agility så blir det en bonus. Det gör så ont i hjärtat på mig. Dels för hans egen skull, om han inte kommer att klara av någon agilityträning. Tänk att sitta o titta på det bästa du vet, hela dagarna, o aldrig få vara med... O dels för min egen skull. Tänk att du vet att du har världens potential i en hund o att du bara älskar att träna med den o så går det inte... Jag hoppas, hoppas, hoppas o kommer att göra allt för att denna operation ska bli tredje gången gillt o att vi båda så småningom ska kunna göra det bästa vi vet..!

Zaa, Ogin o Ina samsas om platsen under bordet på tåget. "Min bror o jag..." Tur man har ett stöd i livet!!

MyDog

Äntligen var det dags för årets första tävling! Vi hade verkligen längtat. Ina o jag hade inte tävlat sedan VM i oktober o resten av ligan inte sedan Tidaholm två veckor innan. Sammanfattningsvis kände jag att vi var något ringrostiga. Det första loppen hade jag inte tillräckligt med jävlar anamma o Nettan var tvungen att piska igång mig lite. Sedan gick det bättre o Ogin o Elvis lyckades ta 1:a respektive 2:a-platsen i fredagens agilitylopp. Ina hade även hon ett strålande lopp på g o hade troligtvis gett pappi o bruna broren en match om hon bara hade tagit en tunnel i slutet av loppet rakt fram istället för att svänga... Jag kom lite efter visserligen men det kändes som att vi kanske oxå har tränat lite för mycket på "fel" tunnelingång... ;o)

Här kommer en liten film från några av loppen.

Planering, bokning, kurser
Nu har jag äntligen fått lite struktur på den kommande våren o sommaren. Det kommer att bli ganska många utlandskurser o det ska bli väldigt skoj. Som tur är har jag min kära vän Nettan som hjälper mig med hundarna när jag är borta (o tusen andra grejer!). Hon är guld värd den tjejen säger jag bara. Vad hade jag gjort utan henne...??!! Nu kommer hon även att hjälpa mig med Zaa's rehab o det är tur det. Annars hade jag nog snällt fått stanna hemma...

Den första resan kommer att gå till Japan. På måndag natt kommer jag att sätta mig på tåget mot Kastrup för att sedan flyga vidare o korsa hela Asien o landa i Tokyo. Det ska bli riktigt spännande. Jag har aldrig varit i Japan tidigare men jag älskar ju japansk mat :o). De satsar stort på agilityn o de har utvecklats enormt de senaste åren. Jag hoppas att jag kan ge dem inspiration o tips för att ta sig ytterligare framåt!

Jag kommer också att åka till Polen, Turkiet, Spanien, Italein, Danmark o Irland. De tre förstnämnda är alla nya kursländer o jag ser fram emot varje resa. Speciellt till Turkiet för där har de precis startat upp agilityn o min kurs kommer att vara den första i landet, någonsin. Intressant o otroligt kul!

Lotushallen...
...är fantastisk! Tänk vad underbart det har varit att ha tillgång till en hall denna vinter. Jag njuter av varje sekund jag är där för att ha kurs o träna mina egna hundar. Bokningarna har kommit igång rejält o alla som har varit där verkar trivas riktigt bra o det är ju skoj. Övernattningsrummet o TV-anläggningen har oxå börjat användas, o jag tror att möjligheterna för vidareutveckling är obegränsade! :o)

Lite av varje sedan sist
Här nedan följer lite bilder sedan jag skrev sist.

Bröderna brothers. Sötare o bättre polare får man leta efter...

SNÖ i Slättelyngaskogarna. Dogs like! :o)

Pappi o brune leker. Det hör inte till vanligheten att Elvis leker med någon...

Lotus, Elvis, Zaa o Ogin på snöpromenad, underbart!

Filip på spark-tur på en strålande nyårsafton i Tyringe!

Pappa Niklas manövererar både spark o vagn... Ser lite trixigt ut, men de for fram på den ishala vägen i full fart utan problem...:o)

Nyårspromenad!

Ännu en snöpromenad. Moster Jenny o alla hundar är o hälsar på i Borås. Felix fyller år o så måste man ju träffa sina sötaste syskonbarn ibland! Om Felix får välja går man "off track"... ;o)

Nåja, plikten kallar. Nu ska jag börja med bokföringen, massera Zaa o göra några böjövningar med hans ben. Håll alla tummar o tassar ni kan. Jag behöver mycket positiv energi riktad på älskade Zaazas bog så att den blir bra!

Ny sponsor!

2011-01-04T14:16:00.000+01:00

Jag har alltid varit mån om att ta hand om mina hundars fysik på bästa sätt. Dels vad det gäller träning men även vad det gäller friskvård. Nu har jag o Nettan fått glädjen att inleda ett samarbete med den duktiga hundfysioterapeuten Sophie Ericson, så nu kommer våra hundar att bli ompysslade o regelbundet kollade. Sophie har en gedigen, lång o bred utbildning inom både human-, häst- och hundsidan. Hon har jobbat som idrottsmassör i 15 år o sedan 13 år tillbaka har hon arbetat med hundar. I behandlingen använder hon sig bl a av massage, stretching, laser, manuell manipulation o örtterapi. Vill du läsa mer om Sophie, hennes arbete o utbildning, klicka här! Hon håller till i Ljungby men till våren kommer hon även då o då att komma till Lotushallen. Så för dig som är intresserad av att gå med din hund till Sophie så är det bara att höra av dig!

Sophie går noggrant igenom Zaa - som njuter av av behandlingen

Sophie förklarar olika övningar o hur jag ska gå vidare hemma

God Jul & Gott nytt 2011!

2010-12-18T11:58:00.001+01:00

Nu blir det två uppdateringar nästan samtidigt. Ibland är man snabbare, ibland långsammare... ;o) Vilken vinter vi har haft nästan i både november o december!! Underbart, det är som att leva i en saga. I like!

Nya priser i Lotushalen!
Det har inte varit en enda tävling sedan jag kom hem men jag har kunnat träna desto mer i Lotushallen :o) Underbart, lyxigt. Det rullar på fint i hallen. alla trivs som kommer dit. Anita har uppdaterat priserna så att det blir enklare för alla o billigare för kunderna. kolla in fliken under Lotushallen!

Crufts
Nu är det klart att jag o Ina har blivit uttagna till Crufts som går av stapeln i mars. Så kul!!!

God jul!
Jag, Nettan, Filip o Alice har tillsammans med hundarna har knåpat ihop 2010 års julfilm. I år förnyade jag mig från Filips pepparkaksdräkt till tomtedräkt. Men pepparkaksdräkten verkar ha varit poppis, så det får nog bli den nästa år igen... ;o) Ha nu en riktigt skön jul o ett gott nytt år allihop!

Gammalt & nytt

2010-12-18T11:38:00.007+01:00

Detta inlägg skrevs faktiskt för ganska längesedan, närmare bestämt för nästan två månader sedan när jag fortfarande var i Colombia... Men så hann jag inte skriva färdigt... o så gick tiden. Men nu kommer det äntligen...

oktober
Jaha, då var man i Colombia! men först tänkte jag bjuda på två filmer, kanske inte helt up to date, men bättre sent än aldrig :o)

Den första är från i somras då jag, Elin, Johan o Joakim hade vår årliga hundträningsvecka o där oxå min kära mor halkade in på ett bananskal. När vi först la ut den på youtube blev ljudet avstängt o då var den kanske inte så himla skoj att se... men nu har Joakim fixat till det o när jag tittar på den lääängtar jag tillbaka. Speciellt i slutet av filmen, där får man sig ett gott skratt. O jag kan säga att vi satt o pysslade med vår lilla film långt in på småtimmarna o ju mer klockan blev, desto roligare hade vi. Till slut blev den färdig o här har ni resultatet!

Unghundscupen 2010
För några veckor sedan skrev jag att Johan vann unghundscupen med Jimi. Här kommer en film därifrån som fotografen o filmaren samt hundägaren Jocke har gjort, enjoy!

Colombia
Det är ofta väldigt spännande när jag är ute o reser, på ett eller annat sätt... o denna resa började ju väldigt spännande kan man säga. Nettan åkte hem sent på söndagen o efter det försökte jag komma iordning så gott jag kunde inför resan. Jag kollade så att passet var med ett antal gånger, det är ju liksom det som på något sätt är huvuddelen i packningen, det mesta annat kan man ju fixa. Själva packningen började jag inte med förrän på morgonkvisten o jag skulle åka 07.30 ner till Nettan så det blev oundvikligen lite bråttom. Jag slängde ner alla tänkbara kläder o tänkte att jag får packa om hos Nettan. Väl i Tyringe var det dags att besöka frissan o sedan göra en massa ärenden inför resan. Klockan blev nog närmare 10 på kvällen innan jag började packa på riktigt... Men till slut kände jag mig riktigt redo, allt var iordning o det var bara till att stiga upp morgonen därpå o borsta tänderna i princip. 04.30 ringde klockan o vi blev färdiga tom 10 min innan vi skulle åka. Vi sätter oss i bilen o känner oss nöjda med vår goda planering. Nettan säger; -"Du har väl med dig passet nu?" Jo, det visste jag ju att jag hade, jag hade kollat det ca 1 minut tidigare, men jag kollade ändå en sista gång för säkerhets skull. Jodå, det var ju klart att jag hade med mig det! -"Ja, o det är giltligt o så med?" frågade hon lite på skoj. Självklart, tänkte jag, det var inte längesedan jag gjorde nytt pass... Trots allt öpnnar jag det o tittar på datumet... 2008... detta måste ju vara fel... 2008, 2008... jag läser det flera gånger o försöker hitta var jag läser fel... men det står 2008. Det gör verkligen det. Sista giltlighetsdag 2008... Då börjar jag inse vidden av det hela. Jag är på väg till Colombia, 1,5 timmar hemifrån o jag har inget pass...! Klockan är 05.00 på morgonen o nu är goda råd dyra må jag säga! Jag o Nettan ringer pappa o samtidigt Anita. Hinner jag hem? Kan jag göra ett provisoriskt pass? I så fall var, på Kastrup? I malmö? Frågorna var många o plötsligt så var man minst sagt klarvaken! Jag ringer polisen samtidigt som Nettan försöker dirigera min stackars granne som jag får jaga upp i ottan för att leta efter mitt nya pass. Efter mycket research från polisen inser vi att ett nytt pass kan vi glömma. På Kastrup får jag inte göra det för jag är svensk o inga stationer i södra Sverige öppnade förrän 8... Skulle jag hinna hem, hittade Anita passet? Jodå, efter en stunds letande hittade hon det o kommer på den smarta idén om att hon ska komma o möta mig. Jag kör hem Nettan igen som måste till barnen innan Nicklas åker. Sedan kastar jag mig hemåt, men sedan kommer jag på på vägen att det är bättre vi möts i Helsingborg, annars skulle jag nog inte hinna. Vi har kontakt på vägen o tajmar perfekt in Helsingborg östra. jag får passet o kör vidare söderut. Men nu kom nästa problem, min bil. Den ville jag ju inte ha på flyplatsen i tre veckor. Så efter många telefonsamtal o mycket grubblande bestämmer jag mig för att försöka hinna till Svågertorp, ställa min bil där o ta tåget till Kastrup sista biten. Nettan kunde hämta min bil om jag lämnade in nycklarna. Sagt o gjort, jag parkerar silverpilen o kastar mig in på stationen, lämnar in nycklarna till någon vänlig själ i kafeterian o hinner precis med tåget jag planerade!

Resten av resan gick ganska smärtfritt även om den förstås var ganska lång. Colombiatid kom jag fram sent på kvällen så det var bara till att äta lite o sedan krypa till sängs. Ganska skönt o bra för att komma in i tidsskillnaden, sju timmar efter.

Det har varit ett kärt återseende på alla vis sedan jag kom hit! Jag gillar Colombia starkt o än så länge har jag inga dåliga upplevelser. Alla människor är så gästvänliga o ja, det är ett toppenland. Ett hett tips om du funderar på nästa semestermål!

Adriana o Juanito på toppen av berget Monserrate, mitt i Bogota

Utsiktiken på vägen från Bogota till Medellin

Ett lunchstop i en mysig, helt hysteriskt varm liten by. En liten vilopaus efter maten i väntan på kaffet...

Vägen genom bergen

Dagens fisk månne?

Magdalenafloden, Colombias huvudflod

Första utflykten blev till Bogotas högsta berg, Monserrate, med underbar utsikt över hela staden. Tidigt på onsdagen började vi en lååång bilresa genom de höga bergen från Bogota till Medellin. Det tog över 12 timmar innan vi kom fram till Juan Davids hus där vi skulle bo, men jag njöt av varje sekund av resan. Shit vad vackert det var hela vägen o oj vad annorlunda allt är här...! Bara som hur folk bor, att det springer leguaner på vägarna o att var o varannan människa åker snålskjuts med cykeln efter stora lastbilar... Halvvägs stannade vi i en liten by vid Magdalenafloden för att äta lunch. Det var ca 40 grader i skuggan o man höll på att försmäkta... men fisken var toppengod o hela stället var hur mysigt som helst! Efter lunch bar det vidare genom bergen till Medellin. Vägarna var väl inte precis som hemma kanske o inte heller bilarna eller bilförarna... lite lisebergskänsla liksom. Lagom spännande o väldigt mycket upp o ner :o).

Lite hjälp uppför bergsvägarna...

Hundar som medpassagerare på mopeden, i Colombia gör man lite som man vill... ;o)

Apor utanför sovrumsfönstret

En fågel spanar in alla hundar o folk i trädgården

Juan david o Adrianas hus uppe på berget, där vi hade kursen i Medellin.

Juan David o Adriana som vi bodde hos hade sitt hus nästan på toppen av ett berg. Ja hela Medellin är liksom berg, finns knappt en rak meter i hela staden... Man hade härlig utsikt o kände det som att man bodde i en djungel. Här matade man inte bara fåglar utan oxå aporna i trädgården. De hade diverse fruktträd, varje dag fick vi nyskördade avokado o nypressad apelsinjuice. Dessutom fick man hemmagjord ost på morgonen, av mjölk från deras egen ko! Nåja, första dagen började vi med att kolla banan där kursen skulle vara o så hade vi en kort träning. Under den lilla morgonträningen lyckades jag få 39 myggbett. Det lustiga var att jag inte kände dem o helst plötsligt hade jag ett gäng med stora röda fläckar på benen med blod i mitten... ok, inte så snyggt kanske men värre skulle det bli... Vi åkte iväg på lite turer i stan o ju längre som dagen gick desto mer kliade det o fläckarna svullnade o blev större... Först åkte vi till en utsiktsplats som var gjord som en typisk by runt Medellin sedan bar det vidare till deras kärlek "Metro Cable". Till skillnad från när jag har varit i Brasilien så verkar det faktiskt som att man försöker göra något åt de fattigas situation här. De hade byggt en metro kabel som lätt transporterade människorna upp o ner för berget. Den har öppnat otroliga möjligheter för folk som bor där o alla var verkligen passionerat förtjusta i denna Metro Cable!

På väg upp i Metro cable uppför berget i Medellin

Ett avokadoträd mitt i stan i Medellin... nästan precis som i Falkenberg... ,o)

Ett gäng söta gamlingar som gärna tog sig ett snack... ;o)

En söt liten guide som berättade historien om Metro cable o hur det förändrade livet för de fattiga som levde i berget

Åsnor o bilar samsas på vägarna

Ett stopp i ett litet skjul längs med vägen. Här åt vi en massa goa hemagjorda grejer lagade över öppen eld!

Efter dagens sightseeing bar det av till ett uteställe för att dansa! Jag älskar att dansa o jag hade gjort min salsaläxa på tok för dåligt sedan sist, så det var absolut dags för lite uppdatering :o). Det var ett riktigt galet roligt ställe o det var förstås superkul att dansa salsa igen men ju längre kvällen gick desto värre blev mina ben... de svullnade upp, o myggbetten ökade en sisådär 1000% i storlek... o jag behöver nog inte påpeka att det kliade något hysteriskt... Till slut stod jag inte ut längre o vi åkte hem. Jag fick någon allergitablett men den verkade föga på mina kära myggbett.

Jag sitter o fruktar den kommande injektionen...

Dagen efter var det dags för kurs o mina ben hade om möjligt svullnat ännu mer under natten... Jag kunde knappt stå på dem utan att det kändes som att de skulle sprängas. Som tur var fanns det en läkare med bland kursdeltagarna. Hon tittade på mina ben o de försökte att koka ihop nogon sinkpastablandning som skulle lindra klådan o svullnaden. Det hjälpte lite för stunden men det blev snart värre... Kursen gick under omständigheterna bra o det var roligt att se gamla o nya kursare igen! Men jag fick sitta på en pall med benen högt hela dagen o jag var måttligt irriterad på de 39 myggorna som hade kalasat på mina ben... På kvällen var planen att gå ut o dansa igen men min personliga läkare upplyste mig om att det minsann inte var tal om någon dans utan istället skulle vi åka in till sjukhuset där jag skulle få en injektion antihistamin o en massa olika salvor... Kul, jättekul. Jag HATAR sprutor. Så vi tog oss ner för den gropiga, långa lilla vägen ner för bergsluttningen o vidare till sjukhuset. Jag bet ihop o fick min injektion. Det var inte skönt alls men jag överlevde ;o). Sedan hämtade vi ut salvor o andra medikamenter som jag skulle behandla benen med o så lite allergitabletter på det. Dagen efter började svullnaden att gå ner något men myggbetten såg hemska ut med variga stora blåsor o nästan som elefanthud. Hm, jag kan tycka att mina ben överreagerade lite på några små myggbett... Nåja, nog om mina 39 myggbett. Benen blev sakta men säkert bättre även om jag nu såg ut som jag hade någon smittsam sjukdom o det kliade helt hysteriskt.

Kursen fortsatte o det var tre intensiva men mycket roliga dagar! Något lite intressant men skrämmande var att de frågade om vad jag tyckte om att träna med elektriskt halsband. Jag blev först väldigt förvånad för jag trodde knappt att någon tränade med det nu för tiden. Speciellt inte agilitymänniskor... Jag berättade förstås klart o tydligt vad jag ansåg om träning med elhalsband o även om det bara verkade vara några få som använde det så hoppas jag verkligen att jag gav dem en tankeställare...

Efter de tre dagarna högt uppe i berget så var det dags att åka den långa men fascinerande bilresan tillbaka till Bogota. Vi stannade i små byar på vägen o man slutade liksom aldrig att förvånas över hur annorlunda allt är i detta underbara land...

När vi var tillbaka i Bogota var det dags att åka till Tunal Park där jag förra året höll en gratiskurs för de som inte hade det så gott ställt. Och eftersom det var så otroligt uppskattat så gjorde vi om konceptet i år igen. Det blev en härlig dag med rolig träning o de var minst lika tacksamma i år :o). Sedan fick de också vara med gratis på nästföljande kurs som jag hade i Bogota. Kul att de hjälper varandra!

Gänget på Tunal park

Ja hade även lite träning av en "omöjlig" jack russel som bara bråkade o var olydig sa ägarna... men det var en jättetrevlig hund som bara behövde lite vägledning. Efter ett par dagar ringde de o var så glada för träningen hade gett resultat. Ibland är det bara så roligt o ganska lätt att arbeta!! :o)

Efter de tre dagarnas kurs i Bogota, som var minst lika roliga som de andra dagarna, skulle vi åka till Chile. Chile var annorlunda än Colombia o Brasilien som jag har varit i tidigare. Liksom lite mer likt Sverige, rent o i ordning... Vi var inne i Santiago dagen före kursen o det var en jättefin stad. Folket var otroligt gästvänliga även här o vi hade både roliga kursdagar o kvällar. Det snöade i bergen en dag o det var lite häftigt att stå i den stekheta solen o hålla kurs medan man blickade upp över de snötäckta bergen!

Fastnade i tullen i Chile... man får inte ta in livsmedel i Chile o i min väska råkade det ligga ett hundben o en burk kanel i väskan... jag hade missat att plocka ut det innan jag packade...

I väntan på att få komma in till polisen för att fylla i papper o försöka komma undan anklagelserna om smuggling roade jag mig med att prata med tullhunden o hans husse om lite hundträning...

Gänget i Chile på en fantastisk skaldjursresturang

En skaldjursmarknad med mycket udda skaldjur...

De är alldeles galna i Sydamerika o ibland känner man sig som en popstjärna istället för en vanlig agilityförare... autografer, T-shirtar o foton är en STOR del av kursen...! Det hade kommit folk från både Uruguay, Argentina o Brasilien bara för att gå kursen för mig... Man fattar det liksom inte. Självklart är det jätteroligt att så många ville komma men ibland känns det lite overkligt...

Jag o Marco, kursdeltagare o värd för min vistelse i Chile, med T-shirten som de hade tryckt upp för min kurs.

Kurs i stekhett solsken med utsikt mot de snötäckta Anderna...

Vi hade tre otroligt intensiva dagar för det var 24 hundar per dag som skulle gås igenom. Men folk var väldigt engagerade o dagarna sprang iväg. Mest nöjd var jag nästan med en liten westi som inte hade någon fart från början. Den blev ett galet litet monster som till slut sprang ifrån sin husse på banan! Vid sådana tillfällen älskar jag mitt jobb!

Efter en underbar vistelse i Sydamerika var det dags att sätta sig på planet hem till Sverige igen. O resan gick faktiskt utan problem... ;o)

När jag kom till flygplatsen i Kastrup var det dags att svira om till festkostymen på toaletten o möta upp Nettan, mamma o några vänner till för att bege oss till Ladies night i Malmö ;o) Vi hade en superrolig kväll med en fantastikt show. Vilken start på hemkomsten!

Ombyte på flygplatstoan

Ladies night show!

Invigning av Lotushallen!!

När jag väl anlände hemma i Slättelynga var det dags att planera för invigningen i Lotushallen. Jag, Nettan o min kära grannfamilj jobbade dag o natt för att få allt i ordning. O vilken superduperlyckad invigning det blev!!! Vilken dag! :o) Allt var på topp o Lotus klippte bandet till en saxofon-solist på 10 år. Kan det bli en bättre start på dagen? Tack alla som var med o förgyllde dagen!!!!

Här kommer lite bilder från den lyckade invigningen. Foto: Ingemar Johansson, http://www.ingosfoto.se/

Skylten är på plats o folket börjar komma...

Mamma Damm sköter caféterian med bravur!

Publiken sitter bänkad inför dagens fullspäckade program

Lotus inviger sin hall!

Oliver 10 år, nybörjar-saxofonist, uppträder inför all publik!

Snyggaste tårtan bjöds det på efter invigningstal o skumpa-skål

freestyleuppvisning med Göteborgs HU. Här har vi Linn o Ella

Lotushallen är färdig!

2010-10-11T22:06:00.000+02:00

Här kommer en film från träning i Lotushallen!

Kom ihåg att anmäla er till invigningen, oavsett om ni ska tävla eller ej!! Mer info finner du under Lotushallens flik o i tidigare inlägg i bloggen.

I helgen gjorde jag årets insats...! Ina o Ogin blev godkända vallhundar!!! :o) Lycklig. Nervös var jag o mer träning behövs innan saker är perfekt. Framförallt behöver jag träna på grindar o linjer. Men vi alla tre behöver mer rutin.

Imorgon bitti ska jag åka till Colombia o Chile. Hur kul som helst även om jag kommer att sakna alla mina hundar!!!!! Nettan kör in mig till tågstationen 05.00... snart dags att packa va..? ;o)

Ha det skönt här hemma!!